Varje människa går om kring med både glädjeämnen och sorger i sig. Det är viktigt att man inför sig själv vågar sätta fingret på vad det är man har att glädjas över och vad det är som smärtar. Annars kanske man inte lär sig att uppskatta det man har att glädjas över i livet.
Owe Wikström har uttryckt detta så klart i meningen "formulera några enkla ord av tacksamhet eller klagan över livet" som är hämtad från hans nya bok "Att älska livet mer än dess mening" som recenseras i Kyrkans tidning.
När dessa ord är formulerade går det att tänka klarare över vad man kan göra åt det som smärtar. Ibland får man inse att det inte går att göra något åt det. Då får man i stället satsa mer energi på att glädjas åt det som man kan eller borde glädjas åt.
Vad man kallar den här processen är mindre viktigt. man kan helt enkelt kalla det att tänka efter. Samtidigt är det en form av bön. Man kan också ta hjälp av en god vän för att tänka efter, eller gå till en själavårdare.
Jesus säger: "Saliga ni som gråter nu, ni skall få skratta." (Lukasevangeliet 6:21) Det är nog så att den som kan gråta också får lättare att skratta än den som ständigt biter ihop.
---
En annan betraktelse inför tacksägelsedagen återfinns i tidningen Dagen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar