Mission är att lära av varandra

"Lite färre missionärer vore inte fel" skriver Sanna Rayman i Svenska Dagbladet. Hon använder ordet missionär i
i överförd bemärkelse, och menar att svenskar bör sluta med att tro att just vi förstår mer än alla andra och har ett särskilt uppdrag att lära hela världen vad som är rätt. (Sanna Rayman uttrycker det försiktigare än jag.) Jag träffade EU-tolken Kristin Tytgat på svenska esperantokongressen i Lesjöfors i våras. Hon berättade att hon hade upptäckt en avgörande skillnad mellan protestantiska och katolska länder. Människor från protestantiska länder har en större tendens just att tycka att de förstår mer än människor i andra länder och har en uppgift att "upplysa" dem. Människor från katolska länder har inte den tendensen. De ser i stället sig själva som en del av något större, där alla bidrar till helheten. Observera att det inte handlar om missionärer, utan gererellt, alltså både om EU-parlamentariker, helt vanliga människor och kanske också om vissa missionärer. Det var vad tolken berättade.

Trots detta är den romersk-katolska kyrkan den största kyrkan i världen. Kanske det beror på att den kyrkan kallar sig själv just katolsk, som betyder allmännelig på vanlig svenska. Vi tror på "en helig, allmännelig kyrka". En förklaring till ordet "allmännelig" är att kyrkan har förmågan att fånga kulturella yttringar och särdrag från olika kulturer och kristna dem, alltså införliva dem med kyrkans tradition. Det var därför kyrkan började fira Jesu födelse ungefär när både romarna och våra fornnordiska förfäder hade andra högtider. Det var därför kyrkan började använda korset som symbol, trots att kors hade används i helt andra sammanhang tidigare. Det var därför många kristna helgon kom att vördas och kyrkor byggas på platser där förkristna kulter ägt rum. Växande kyrkor i Afrika integrerar ofta afrikansk musik och dans med krisma karismatiska uttryck. Kyrkan gör olika traditioner till sina. Eftersom hela världen går tillbaks till Guds skapelse finns det ingen motsättning i detta. Samtidigt växer kyrkan. Det har aldrig i världshistorien funnits så många kristna som det finns nu.

"Jesus sade: 'Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.'" (Matteusevangeliet 28:18-20)
Var och en som försöker ta Jesu uppmaning på allvar och vara missionär antingen i sitt närområde, bland grannar och vänner, eller som reser bort till ett främmande land för att missionera gör snart en upptäckt. Lärande är alltid ömsesidigt. Man lär av varandra. När man talar om livet upptäcker man tillsammans hur livet hänger ihop med bibelns undervisning. Det kanske var det Jesus menade med orden "Och jag är med er alla dagar till tidens slut". Han kanske menade att han är med oss genom de människor vi möter. Vi behöver aldrig stå ensamma som missionärer. När vi börjar tala om livet och belyser det med bibelns erfarenheter blir det ett gemensamt lärande där vi tillsammans börjar förstå vad Guds bud och Guds kärlek kan ge oss. Därför växer kyrkan.

Det är så mission fungerar i vår tid. Dagen rapporterar om Lausannekonferensen om mission som pågår just nu i Sydafrika. Vildvuxna karismatiska kyrkor växer så det knakar. Tvärt emot vad många sekulariserade västerlänningar tror är det inte alltid missionärer från USA som ligger bakom det, utan ett ömsesidigt utbyte av idéer, sånger och uttryck. Allt på bibelns grund. Sanna Rayman kanske inte vet att hon använder ordet missionär i den betydelse det hade för hundra år sedan, men jag tackar henne ändå för hon har rätt i sak och hon fick mig att blogga om mission.