Med Gud, inte om Gud

”Jag skall förbarma mig över vem jag vill och vara barmhärtig mot vem jag vill.” (Romarbrevet 9:1-18)

Det kan tyckas orättvist att Gud förbehåller sig rätten att förbarma sig över vem han vill och vara barmhärtig mot vem han vill. Vore det inte mer rättvist om det fanns bestämda regler för vad man skulle göra för att Gud skulle ingripa i ens liv? Eller kunde det inte vara så att Gud såg till att alla människor fick det precis lika bra, så att han var lika barmhärtig mot alla?

Om vi börjar ställa sådana här frågor har vi gått vilse. Vi har börjat att tala om Gud i stället för med Gud. Det går aldrig att fånga Guds handlande i scheman så att vi är helt säkra på vad Gud skall göra och under vilka villkor. I stället skall vi öppna oss mot Gud och släppa in honom i våra liv. Vi skall lägga fram allt som ligger på våra hjärtan i bön, och söka Guds ledning i bibelläsningen och i det andliga samtalet med andra kristna.

Det andliga samtalet är inte i första hand ett samtal om Gud. Det är ett samtal om livet och ibland om hur Gud verkar i våra liv. Det är tänkvärt att Jesus faktiskt inte talar särskilt mycket om Gud i bergspredikan. (Matteusevangeliet kap 5-7). Gud nämns i förbifarten några gånger. Däremot kan vi vara säkra på att Jesus ofta bad. Det lär oss att vi bör tala mer med Gud än om Gud.