Den lärande sången

"Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan" (Kolosserbrevet 3:16).

Sången har alltid haft en särskild plats i den kristna kyrkan. Den är inte bara något man lyssnar till för att det är vackert att lyssna till sång och musik och för att musiken kanske bättre än något annat kan uttrycka känslor.
Sången har också andra funktioner. När vi gång på gång sjunger eller lyssnar till sångtexter ger vi oss tid att samtidigt sjunga in texterna i oss själva. Vi mediterar över ordens betydelse och tar dem till oss på ett annat sätt än vi gör om var bara läser dem.
En särskild form av kristen sång är lovsång. Den är betydelsefull, därför att den hjälper oss att se positivt på tillvaron och tacka Gud för det vi har orsak att tacka för.
Paulus använder uttrycket ”psalmer, hymner och andlig sång”. Det visar att det redan i den tidigaste kyrkan fanns flera olika sorters kristen sång. Olika typer av sånger behövs och kompletterar varandra. Man har alltså ingen som helst orsak att bestämma sig för att tycka om vissa slags sånger och undvika andra. Självfallet får man ha sina favoritsånger, men det behöver inte leda till att man förkastar en viss sorts andlig sång.
Nog talat om sång. Nu får du en uppgift: Sjung en sång!

Att vara glad och öppenhjärtig

”Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud.” (Första Thessalonikerbrevet 5:16-18)


När man läser den uppmaningen kan den upplevas som oerhört hurtfrisk, på gränsen till banal. i praktiken vet vi ju alla att man inte kan vara glad hela tiden. I det här fallet handlar det dock inte om den glädje som bygger på känslor, den glädje som är motsatsen till sorg, eller motsatsen till att man är ledsen, utan om den glädje som är motsatsen till den likgiltighet, som kan yttra sig på olika sätt. Liktiltigheten kan yttra sig genom att man inte uppmärksammar det som är oerhört värdefullt, men som vi upplever som självklart. När man inte kan glädjas över en nyckelpiga, en sång eller en blomma har man drabbats av likgiltighet.
Likgiltigheten kan också yttra sig genom att vi tror att gräset är grönare på andra sidan. Om man drömmer sig bort från sitt äktenskap, sitt arbete eller sin församling, bör man fråga sig själv om det möjligen kan vara så att man har drabbats av livsleda, och tror att gräset är grönare på andra sidan staketet.

Den glädje som Paulus uppmanar oss till handlar om en livsinställning. En livsinställning som man kan få genom ett medvetet beslut, ett beslut till lovsång, ett beslut att tacka för det man har i stället för att drömma sig bort till något annat som sedan troligen inte är mer märkvärdigt än det man redan har. Valet är ofta ett val mellan mina egna tillfälliga känslor och mellan det som Gud vill i mitt liv.

Det finns flera sätt att tillfälligt fly från livsledan: passivitet eller verksamhetsmani, köpmani eller skåpsuperi, men inget av dessa sätt är någon lösning.

För att återfå livsglädjen behöver man en andlig övningsplan. Planen blir:

”Var alltid glada” innebär att vi skall ha en positiv grundhållning till det som Gud har gett oss. Guds goda gåvor är inte självklara. Vi skall öva oss i medkänsla och tacksamhet.
”Be ständigt” innebär att vi skall söka ostördheten med Gud och öppet lägga fram våra sorger och vår trötthet inför honom.
”Tacka hela tiden Gud” är samma sak som ”var alltid glada”. Att samma uppmaning återkommer i en annan form markerar att livet skall röra sig i en växelverkan mellan å ena sidan glädje och tacksamhet och å andra sidan öppenhjärtighet om smärta och sorg.

(Denna betraktelse bygger på första årgångens text för tacksägelsedagen. Gå till betraktelsen "Nyttigt att sortera känslorna" om du vill ha tankar som kan användas oberoende av årgång.)

Nyttigt att sortera känslorna

Varje människa går om kring med både glädjeämnen och sorger i sig. Det är viktigt att man inför sig själv vågar sätta fingret på vad det är man har att glädjas över och vad det är som smärtar. Annars kanske man inte lär sig att uppskatta det man har att glädjas över i livet.
Owe Wikström har uttryckt detta så klart i meningen "formulera några enkla ord av tacksamhet eller klagan över livet" som är hämtad från hans nya bok "Att älska livet mer än dess mening" som recenseras i Kyrkans tidning.
När dessa ord är formulerade går det att tänka klarare över vad man kan göra åt det som smärtar. Ibland får man inse att det inte går att göra något åt det. Då får man i stället satsa mer energi på att glädjas åt det som man kan eller borde glädjas åt.

Vad man kallar den här processen är mindre viktigt. man kan helt enkelt kalla det att tänka efter. Samtidigt är det en form av bön. Man kan också ta hjälp av en god vän för att tänka efter, eller gå till en själavårdare.

Jesus säger: "Saliga ni som gråter nu, ni skall få skratta." (Lukasevangeliet 6:21) Det är nog så att den som kan gråta också får lättare att skratta än den som ständigt biter ihop.


---
En annan betraktelse inför tacksägelsedagen återfinns i tidningen Dagen.