måndag 11 oktober 2010

Att inte betrakta andra som motståndare

Debatten om den nya läroplanen i religionskunskap fortsätter, bl.a. i Expressen, Dagen och Dagens Nyheter. Kristen tro skall - eftersom det är Sveriges största religion - ha en särställning i undervisningen. Samtalen ger oss också en anledning att tänka över hur vi som kristna ser på andra religioner.

När lärjungen Johannes kommer till Jesus för att beklaga sig över att någon driver ut demoner utan att vara en av lärjungarna, säger Jesus: ”Hindra honom inte. Ingen som gör underverk i mitt namn kan genast efteråt tala illa om mig. Den som inte är mot oss, han är för oss.” (Markusevangeliet 9:39-40) Det märkliga är att Jesus som då och då klagar över lärjungarna och menar att de inte har nog med tro, plötsligt tycks upptäcka att någon som inte hör till gruppen, har nog mycket tro för att göra under. ”Den som inte är mot oss, han är för oss.” Det verkar alltså som att det räcker med att man inte är en uttalad motståndare till Jesus, för att i någon mån bli erkänd för honom.
 
Det blir än mer märkligt när Jesus vid ett annat tillfälle säger något som verkar vara raka motsatsen: ”Den som inte är med mig är mot mig.” (Matteusevangeliet 13:30) Nu verkar det som om man måste ha avgjort sig för Jesus för att inte räknas som hans motståndare.
 
För att förstå skillnaden mellan de här två utsagorna måste vi se på sammanhanget. I det första fallet hade Jesus alltså att göra med människor som inte kände Jesus mer än ytligt. I det andra fallet har vi att göra med sådana som kände Jesus mycket väl, men som ändå valde att vara hans motståndare. Fast de såg att han gjorde under valde de att säga nej till honom och anklagade honom för att driva ut demoner med demonernas furste Belseebul.
 
Jesus menar alltså en människa som inte har hört talas om Jesus eller någon som vet ytterst litet om honom på något sätt har del av sanningen och inte räknas som en Jesu motståndare. Däremot ser Jesus hårt på en människa som har förstått att Gud verkar genom Jesus, men som ändå väljer att var mot Jesus och vägra vilja följa honom. (Den här förklaringen har jag inte kommit på själv. Jag tror att jag har läst den i en bok av en av mina favoritförfattare, Wilfrid Stinissen.)
 
Därför ritar inte Jesus heller någon skarp gräns mellan olika religioner. Han bryr sig inte om att  säga vem som är utanför eller innanför skaran av lärjungar. Den romerske officeren och den kananeiska kvinnan räknades av Jesus som troende, fast dessa människor knappast trodde på Herren Jehova, himmelens och jordens skapare. Däremot var de spontant öppna och villiga att lära sig.
 
Vi kan inte dra en skarp gräns mellan vilja som är sant troende och vilka som inte är troende. I stället handlar det om en serie ringar, precis sådana som bildas när någon hoppar från högsta trampolinen på badhuset. I ringens centrum befinner sig de människor som har en levande tro på Jesus. Jag vill inte säga vilka de är. Det vet bara Gud själv, men jag är övertygad om att många av oss skulle vilja vara där. Längre bort befinner sig människor som har en tro på Gud, men som ännu inte har upptäckt Jesus, sökare och andra. Där befinner sig också människor som är troende i andra religioner. De har en del av sanningen och de får del av de välsignelser som Gud ger genom Jesus, men de saknar Jesus. Där finns också människor som inte har någon tro alls. Många av dem har en god vilja och vill vara med och bygga en god värld. Människor av god vilja kan vi gärna samarbeta med, även om de inte tror som vi.
Paulus säger så i Filipperbrevet: ”Det som är sant, det som är upphöjt, rätt och rent, det som är värt att älska och akta, allt som kallas dygd och allt som förtjänar beröm, ta fasta på allt detta.” (Filipperbrevet 4:8)
 
"Den som inte är mot oss, han är för oss." Tänk om vi kunde ta till oss den attityden i alla våra kontakter med andra människor. Om vi kunde sluta betrakta andra människor som konkurrenter, rivaler och motståndare. Så länge vi inte vet att de är mot oss, skall vi utgå från att de är för oss, och tacka Gud för dem. Så gjorde Jesus. Så länge inte någon människa verkligen visade sig vara hans motståndare, utgick han från att människan var för honom.
 

2 kommentarer:

  1. Hoppsan, det blev nog lite flummigt här.

    För det första, det dessa personer gjorde var helt rätt, saker som var sanktionerade av Jesus, det enda problemet var att lärjungarna inte kände dem.

    Däremot finns det ingenting i biblen som säger att vi skal godta allt möjligt i läroväg.

    Tvärtom säger Jesus att vi måste bli födda på nytt, att vi skall stå djävulen emot, att djävulen är en lögnare och att världen står emot Gud etc.

    Självklart ska vi inte se människor som konkurrenter. Men sanningens budskap är för viktigt för att utsmetas med en massa andra budskap.

    Läs Upp.boken och se vilken kamp det är mellan det onda och det goda. Jesus skräder inte orden när Han predikar. "Ni, huggormars avföda!" "Ni har djävulen till er far."

    Det pågår en ständig hård andlig kamp. Och den kampen ska vi inte kompromissa bort. För den har många fått ge sina liv, inte minst Jesus själv och Hans apostlar.

    De första lärjungarna fick ge sitt liv för att de inte kompromissade med sitt budskap: Det finns bara en gud och en väg, genom Jesus Kristus.

    Och Jesus sanktionerade lagen in i minsta prick.

    SvaraRadera
  2. Det stämmer att Jesus sanktionerade lagen. Det jag menar i betraktelsen är att Jesus valde att uppmuntra de människor som han hade en första kontakt med. Han var inte den typen som fördömde okända människor hårt. Likväl ville Jesus säkert att dessa människor skulle fortsätta att utvecklas andligt och komma närmare honom.
    Det var värre med de människor som hade god chans att växa i tron men som gjorde stenhårt motstånd. Då sade Jesus till på skarpen.

    SvaraRadera