Att vara glad och öppenhjärtig

”Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud.” (Första Thessalonikerbrevet 5:16-18)


När man läser den uppmaningen kan den upplevas som oerhört hurtfrisk, på gränsen till banal. i praktiken vet vi ju alla att man inte kan vara glad hela tiden. I det här fallet handlar det dock inte om den glädje som bygger på känslor, den glädje som är motsatsen till sorg, eller motsatsen till att man är ledsen, utan om den glädje som är motsatsen till den likgiltighet, som kan yttra sig på olika sätt. Liktiltigheten kan yttra sig genom att man inte uppmärksammar det som är oerhört värdefullt, men som vi upplever som självklart. När man inte kan glädjas över en nyckelpiga, en sång eller en blomma har man drabbats av likgiltighet.
Likgiltigheten kan också yttra sig genom att vi tror att gräset är grönare på andra sidan. Om man drömmer sig bort från sitt äktenskap, sitt arbete eller sin församling, bör man fråga sig själv om det möjligen kan vara så att man har drabbats av livsleda, och tror att gräset är grönare på andra sidan staketet.

Den glädje som Paulus uppmanar oss till handlar om en livsinställning. En livsinställning som man kan få genom ett medvetet beslut, ett beslut till lovsång, ett beslut att tacka för det man har i stället för att drömma sig bort till något annat som sedan troligen inte är mer märkvärdigt än det man redan har. Valet är ofta ett val mellan mina egna tillfälliga känslor och mellan det som Gud vill i mitt liv.

Det finns flera sätt att tillfälligt fly från livsledan: passivitet eller verksamhetsmani, köpmani eller skåpsuperi, men inget av dessa sätt är någon lösning.

För att återfå livsglädjen behöver man en andlig övningsplan. Planen blir:

”Var alltid glada” innebär att vi skall ha en positiv grundhållning till det som Gud har gett oss. Guds goda gåvor är inte självklara. Vi skall öva oss i medkänsla och tacksamhet.
”Be ständigt” innebär att vi skall söka ostördheten med Gud och öppet lägga fram våra sorger och vår trötthet inför honom.
”Tacka hela tiden Gud” är samma sak som ”var alltid glada”. Att samma uppmaning återkommer i en annan form markerar att livet skall röra sig i en växelverkan mellan å ena sidan glädje och tacksamhet och å andra sidan öppenhjärtighet om smärta och sorg.

(Denna betraktelse bygger på första årgångens text för tacksägelsedagen. Gå till betraktelsen "Nyttigt att sortera känslorna" om du vill ha tankar som kan användas oberoende av årgång.)