lördag 23 oktober 2010

Fler än vi tror vill veta mer om vår tro

Enligt en undersökning i Christian Today i Storbritannien som refereras i Dagen, skulle 75 % av britterna inte tycka att det var något problem om någon på deras arbetsplats hade med sig en bibel till jobbet. 45 % av de kristna skulle däremot känna sig obekväma att ta med sig sin bibel till jobbet. Inget emotsäger att förhållandet inte skulle vara liknande i Sverige. Det skulle i så fall innebära att många av oss kristna är mer oroliga för vad andra säger om kristen tro än vi har orsak att vara.

Det finns givetvis olika sätt att tala om kristen tro på arbetet. Lika viktig som konsten att tala om tron är konsten att lyssna på andra när de talar om sin tro eller brist på sådan. Eller att lyssna på andra när de talar om sina liv. När vi umgås med bekanta som inte är våra närmaste vänner ligger samtalet självklart ofta på ett ytligt plan: väder, vind, teveprogram och så vidare. Ibland händer det att samtalet bryter igenom ytan och någon berättar något som verkligen berör. Det kan handla om glädjeämnen eller sorger. På vissa arbetsplatser finns en förväntan att den som är kristen åtminstone någon gång skall berätta hur den kristna tron har påverkat honom eller henne i livet. Det är faktiskt också vår plikt att någon gång göra det.

"Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak, så att de som talar illa om ert fromma liv i Kristus får skämmas för sitt förtal." (Första Petrusbrevet 3:15-16).

Det är alltså inte alltid nödvändigt att ge svar på tal när någon driver med eller förtalar kristna. Tystnad kan då ibland var det bästa svaret. Men ibland finns en nyfikenhet och en vilja att veta bakom de hårda orden. Det gäller att genomskåda dem.

I det offentliga debatten syns de ateistiska humanisterna ganska ofta som t.ex. när Lena Andersson i Dagens Nyheter menar att det finns en krock i kunskapssynen mellan ateister och kristna. Just det har hon faktiskt rätt i. Som kristna menar vi att vi har en särskild kunskap eftersom Jesus Kristus, Guds son och människornas frälsare, har uppenbarat den åt oss. Det skall vi vara glada över. Många människor längtar att höra mer om den. Det är vår uppgift att berätta om den, men det skall ske "ödmjukt och respektfullt" som Petrus skriver.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar