söndag 3 oktober 2010

Arkeologi, historia och "alla folk till lärjungar"

Runstenarna är en viktig del av Sveriges historia. Vi har närmare tretusen runstenar i landet. De flesta i Mälardalen. Nio av tio uppländska runstenar är vad man skulle kunna säga kristna stenar. De avbildar ett kors eller också återfinns en bön i texten. De är tecken på att Sverige länge har varit ett kristet land.

Vilken betydelse har det då för oss i dag att Sverige länge har varit ett kristet land? Jesus gav i missionsbefallningen lärjungarna uppgiften "gör alla folk till lärjungar". (Matteusevangeliet 28:19) Observera att Jesus inte sade "gör alla människor till lärjungar"? Han använde ordet "folk" och ville alltså att svenskarna - liksom alla andra folk - skulle bli kristna.

På Jesu tid fanns det för övrigt inte något som hette svenskar. Inte under runstenarnas tid heller. Då kanske de flesta kände en identitet till det landskap där man bodde. Man var skåningar och upplänningar och så vidare och språket våra förfäder i Sverige talade kallades länge "dansk tunga" - eftersom det inte skilde sig nämvärt från det språk man talade i Danmark. Det var först när vi fick vår svenska bibelöversättning på 1500-talet som många blev medvetna om att svenska var ett eget språk och inte samma språk som danska.

Jesus, kristen tro och bibeln har alltså spelat en stor roll för hur våra runstenar ser ut, för att svenska är ett eget språk och dessutom för hur våra lagar är utformade, ja för hela den svenska kulturen.

Under 1900-talet har vissa politiska riktingar och ateistiska humanister argumenterat för att kristen tro är en privatsak och inte skall ha någon roll i det offentliga rummet. Kristna pietister har länge arbetat för att sprida en personlig kristen tro, där var och en tar ställning för eller mot att vara kristen.

Visst är det sant att Jesus uppmuntrade människor att växa i sin personliga tro. Samtidigt är det tänkvärt att han sände ut sina lärjungar att göra "folk" till hans lärjungar. Vi som är kristna i Sverige i dag måste erkänna att det finns en dubbelhet i det här. Vi får samtidigt vara personligt kristna och arbeta för att Sverige får vara ett kristet land. Kristen tro är sammanflätad med vårt kulturarv och kan därför vare sig vara en privatsak eller enbart en fråga om personlig bekännelse.

I Dagens nyheter finns i dag en artikel som handlar om att arkeologin och kulturarvsarbetet "består i hög grad i att driva en diskussion om hur vi förstår oss själva i samtiden". Där är det viktigt att även vi som kristna finns med för att visa hur den kristna tron bidragit till att forma Sverige. Tänkvärt är också att kristen tro kom till Sverige med främligar, för att senare bli den idéströmning som gjorde att Sverige blev Sverige.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar