Gemenskapen och samtalet om tron

"Hör, Israel!
Herren är vår Gud, Herren är en.
Du skall älska Herren, din Gud,
av hela ditt hjärta,
med hela din själ och med all din kraft.
Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat. Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp.
(Femte Mosebok 6:4-7)

"Hör Israel" är judendomens trosbekännelse. Varje jude skall läsa den två gånger per dag. Även Jesus reciterade denna trosbekännelse.
Trosbekännelsen har en fortsättning, som handlar om att man skall lägga orden på hjärtat och inpränta dem i sina barn och tala om dem när man sitter i huset, när man är ute och går, när man lägger sig och när man stiger upp.
En grundläggande förutsättning för att det skall fungera är att föräldrar och barn har en fungerande gemenskap: att de faktiskt sitter hemma och pratar ibland, att de ibland är ute och går tillsammans och att de ibland lägger sig eller stiger upp ungefär samtidigt. Just den förutsättningen - att det finns gemenskap i en familj - är också en förutsättning för att det skall vara möjligt att föra ett samtal där Gud finns med.
"Hör Israel" är däremot inte en uppmaning att man alltid skall tala om Gud. Vissa människor kan ibland gripas av en överhettad andlighet så att de i tid och otid talar om sin tro med människor som inte alls är intresserade. Det är inte det som är budskapet i "Hör Israel".
Ett kanske större problem i vår tid är att vi alltför sällan talar om vår tro, så att de som verkligen är intresserade inte får chans att höra talas om vad den kristna tron betyder för dem som funnit den.
Budskapet i "Hör Israel" är att en god gemenskap är viktig för att ett samtal om tron skall kunna föras.

Gud välsigne dig"

Hur är livet? Tid för samtal

"Hur är livet?" kan vi ibland fråga varandra när vi träffas. Frågan är så stor och så viktig så vi borde ta tid på oss att svara på den ordentligt. Ändå är det så att det inte alltid är rätt tid att svara på den. Om vi skulle ge ett utförligt svar på frågan när en bekant frågar "hur är livet?" på gatan, skulle det bara bli pinsamt. "Allt har sin tid..." (Predikaren 3:1). När vi träffar den avlägsne bekante på gatan kanske vi bara svarar bra eller möjligen litet mer utförligt om något särskilt har hänt.
Det är inte heller någon bra idé att hela tiden gå omkring och ifrågasätta våra liv eller grubbla över livets mening. Det blir man varken lycklig eller klok av. Livet är till för att levas. "Ge dig inte hän åt sorgsna tankar, och plåga dig inte med dina bekymmer." (Jesus Syraks vishet 30:21)
Eftersom allt har sin tid har även bekymren sin tid. Den typ av bekymmer som innebär att man tänker igenom sitt liv och kontrollerar om det är som det borde vara är en nödvändighet för ett gott liv. En god idé är att man gör det under advent och under påskfastan, alltså inför jul och inför påsk. Profeten Jesaja skriver: "Vakna upp, vakna upp, klä dig i din styrka, Sion, klä dig i din högtidsskrud, Jerusalem, heliga stad." (52:1).
Den uppmaning Jesaja riktar till Jerusalems innevånare gäller också för oss under advent.
Vakna upp - nu är det rätt tid att ta tag i de problem som har vi har plågats av, fast naturligtvis bara de problem vi kan göra något åt.
Klä dig i din styrka - Ofta finns det slumrande talanger och förmågor i oss. Vi har möjligheten att ta tag i en del av det som borde göras.
Kläd dig i din högtidsskrud - När vi har tagit tag i något problem och börjat lösa det är det lättare att fira jul med glädje. Då blir julen den högtid den skall vara.
Jerusalem - I Dagen skriver i dag Magnus Sundell att eftertänksamma och goda samtal blir viktigare i vår tid. Det låter bra. Samtal med andra hjälper oss att komma fram till det vi inte ser klart på egen hand. När profeten Jesaja uppmanar Jerusalem att vakna upp kanske det är just detta han förstår. Det är svårare att vakna upp på egen hand och lättare att göra det när andra hjälper oss att se klart.
Heliga stad - Gud Fadern har skapat dig och blåst in sin livsande i dig. Jesus Kristus har dött för att du skall få vara ett Guds barn. Den helige Ande finns med i den heliga allmänneliga kyrkan där du är en del. Inget kan skilja dig från Guds kärlek.

Med Gud, inte om Gud

”Jag skall förbarma mig över vem jag vill och vara barmhärtig mot vem jag vill.” (Romarbrevet 9:1-18)

Det kan tyckas orättvist att Gud förbehåller sig rätten att förbarma sig över vem han vill och vara barmhärtig mot vem han vill. Vore det inte mer rättvist om det fanns bestämda regler för vad man skulle göra för att Gud skulle ingripa i ens liv? Eller kunde det inte vara så att Gud såg till att alla människor fick det precis lika bra, så att han var lika barmhärtig mot alla?

Om vi börjar ställa sådana här frågor har vi gått vilse. Vi har börjat att tala om Gud i stället för med Gud. Det går aldrig att fånga Guds handlande i scheman så att vi är helt säkra på vad Gud skall göra och under vilka villkor. I stället skall vi öppna oss mot Gud och släppa in honom i våra liv. Vi skall lägga fram allt som ligger på våra hjärtan i bön, och söka Guds ledning i bibelläsningen och i det andliga samtalet med andra kristna.

Det andliga samtalet är inte i första hand ett samtal om Gud. Det är ett samtal om livet och ibland om hur Gud verkar i våra liv. Det är tänkvärt att Jesus faktiskt inte talar särskilt mycket om Gud i bergspredikan. (Matteusevangeliet kap 5-7). Gud nämns i förbifarten några gånger. Däremot kan vi vara säkra på att Jesus ofta bad. Det lär oss att vi bör tala mer med Gud än om Gud.