fredag 13 augusti 2010

Att våga göra något utan att göra allt

Jesus berättar en liknelse om en man som har två söner. Han skickar dem att arbeta i vingården. Den förste säger nej, men ångrar sig sedan och går. Den andre säger ja, men gick inte till slut.
Berättelsen handlar om våra liv, om skillnaden mellan våra ideal och verkligheten. Det är så mycket som borde göras, men hur mycket gör vi när allt kommer omkring.
I vår tid handlar väldigt mycket om alla aktiviteter som vi och våra barn är med på eller borde vara med på. Det handlar om kraven vi känner på att ha vackra hem, vackra kroppar, vackra kläder, vara vältränade, vara aktiva ock så vidare. Många använder uttrycket "att få livspusslet att gå ihop".
När Jesus berättar liknelsen handlade det snarare om att göra Guds vilja, om att göra det som står i det dubbla kärleksbudet: "Du skall älska herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Du skall älska din nästa som dig själv." (Matteusevangeliet 22:37,39) Även detta är ett slags livspussel.

Vi måste fråga oss vad det var som gjorde att den andre sonen - och vi ibland - inte får livspusslet att gå ihop. Det finns åtminstone fyra möjligheter.
1. Den andre sonen var sjuk eller svag och orkade inte. I så fall är det bara att vila. Att ta det lungt när man behöver det är ingen synd.
2. Han satt fast i någon av det som vi kallar de sju lasterna eller dödssynderna. Han kanske söp och var bakfull när han skulle hjälpa fadern. Han kanske var högmodig över sina fina kläder och inte ville vare sig smutsa ned dem i vingården, eller byta om till arbetskläder. Eller också var han vred på sin far och vägrade göra upp gamla oförrätter. Eller kanske han helt enkelt var lat. Om vi är fast i laster gör vi livet svårare för oss själva och för andra. Det är en synd vi måste bryta med.
3. Han kanske trodde att andlighet innebär att man ägnar sig åt det övernaturliga och att andra får göra grovarbetet. Även detta är en form av högmod.
4. En fjärde möjlighet var att sonen tyckte att det såg ut att vara så mycket att göra i vingården så att han inte ens tyckte det var värt att börja. Det var bättre att göra ingenting.

Mannen i Jesu liknelse sade så här till var och en av sina söner: "Min son, gå ut och arbeta i vingården i dag" (Matteusevangeliet 21:28). Det är intressant att fadern bara gav en order om att sonen skulle gå ut och arbeta men inte exakt vad de skulle göra.
Gud kallar oss ibland att göra något för Guds rike, men Gud säger sällan exakt vad vi skall göra. I stället väcker han en känsla i oss att vi borde göra något för Guds rike, för att vår värld skall bli bättre. Vad vi skall göra överlåter han till oss att besluta. Det kan vara något vi skall göra för en av våra medmänniskor, ett uppdrag i samhället eller en uppgift för vår församling. Det är viktigt att vi vågar ta tag i någon uppgift och inte tror att vi måste greppa om allt.
Försök att tänka efter vad dina viktigaste uppgifter i livet är. Skriv gärna ned dem. Samtidigt väljer du bort vad du inte skall göra.

2 kommentarer:

  1. [Att differentiera,] Den historiska människan hette Ribi Yehoshua. Han föddes i Betlehem av Miriam och Yoseiph (försvenskat till Josef) 7 år f.v.t. Han blev dödad av romarna 30 år v.t. Han växte upp i Nasaret. Han undervisade i Israel, inklusive i fariséeiska ”synagogor”. Han var Messias som det profeterades om i den judiska Bibeln.
    Hans namn redigerades av hellenister till ”Jesus”.
    Ribi Yehoshuas – Messias - ursprungliga undervisning var i enlighet med direktiven i ”Moseböckerna” och den förvrängdes sedan av hellenister. Den förvrängda undervisningen finns nu att läsa i ”Matteusevangeliet”. Ribi Yehoshuas – Messias - efterföljare hette Netzarim [försvenskat till ”nasaréer”].

    Vad man ska göra för att tjäna Skaparen och inte göra är således i stor mån reglerat av direktiven i ”Moseböckerna”; samt även det man kan lära från resten av den judiska Bibeln (som kristna kallar ”GT”).

    Anders Branderud

    SvaraRadera
  2. Tack för dina kommentarer. Du har ju helt rätt i att Jesus var jude och att man måste ta hänsyn till det för att förstå Jesu undervisning. Jag tror också att vi måste räkna med att Jesus var farisé. Hans kritik mot vissa fariséer var inte en kritik mot fariséerna som grupp, utan en kritik mot avarter och synder som förekommer bland alla människor och som vi alla måste kämpa mot.

    När du kritiserar att Jesus har fått andra namnformer i andra språk tycker jag däremot att du är onödigt kritisk. Den grekiska formen Iesous och den latinska Jesus är helt enkelt en anpassning till dessa språk. Du använder formen "Yehoshua". Då skall du vara medveten om att den stavningen är en anpassning till engelska. Du använder alltså inte själv någon ursprunglig namnform eftersom en sådan inte kan skrivas med latinska bokstäver. Man gör alltid ett val när man överför namn från ett alfabet till ett annat.

    Liksom många andra judar använde ju Jesus liknelser i sin undervisning. Hur ser du själv på berättelsen om mannen och de två sönerna? Vad tror du att den betyder?

    Hälsningar
    Leif Nordenstorm

    SvaraRadera