Andreas och andra som inte gör så mycket väsen kring sig

Det finns många personer som gör en god insats, men som inte märks särskilt mycket. Deras arbete är viktigt för att andra människor har det bra, men de som få hjälp av dem känner inte ens till att de finns. För att vårt moderna samhälle skall fungera är hundratals andra inblandade i vårt vardagliga liv. Vi kan inte ens räkna hur många som har varit med och odlat, förädlat, transporterat och distribuerat den mat vi har på bordet. Ett brev eller paket som vi får har inte tagit sig fram av sig själv. Det är också beroende av många människors insats.
En av de människorna som gjorde ett god insats var lärjungen Andreas. Han fick finna sig i att ständigt stå i skuggan av sin allt mer berömde bror Petrus. Ändå fanns han med där lärjungarna fanns. I Nya testamentet kan vi bara läsa att Andreas sade något vid ett enda tillfälle:
"En av lärjungarna, Simon Petrus bror Andreas, sade: 'Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar. Men vad förslår det till så många?" (Johannesevangeliet 6:8).
Andreas såg verkligen den lille pojken och det han kunde bidra med. På det sättet är han en förebild för oss. Kanske det var så att Petrus var allt för upptagen som informell ledare för lärjungarna - den andre efter Jesus - för att han skulle lägga märke till de små vanliga människorna. Men Andreas hade den tiden. Och det var genom att Andreas lade märke till pojken som hela problemet löstes. Samtidigt var Andreas en realist. Han trodde inte att pojkens bidrag - eller att han själv lade märke till det - skulle lösa problemet. Men trots att han tvivlade på sig själv vågade han lägga fram sitt förslag.
Vi har orsak att tacka Gud för alla som är som Andreas. De märks inte särskilt mycket. De gör sitt arbete utan att göra väsen av sig. Kanske vi har orsak att lyssna extra noga när de för en gångs skull säger något.