Helighet och helande - pingströrelsen 100 år

Filadelfiaförsamlingen i Stockholm har firat sin 100-årsdag.
När pingströrelsen grundades ansåg somliga att det var en extrem rörelse. Nu är pingströrelsen en självklar del av den världsvida kyrkan. Hela kyrkans historia är fylld av exempel på att delar av tron glöms bort och återupptäcks. Därför måste kyrkan ibland splittras för att senare kunna växa samman igen.
 
”Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er” (Ef. 3:17b-19).
 
I trosbekännelsen bekänner vi att vi tror på ”en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund”. Ibland kan det kännas som överord att tala om en helig allmännelig kyrka. Vi vet ju att det förekommer strider och splittring i kyrkan, precis som i samhället i stort och som i de flesta familjer. Hur kan vi då tro på en helig allmännelig kyrka? Det svenska ordet ”helig” har med ordet ”hel” att göra” och med ”helande”. Helig, hel och helande hör ihop. Där det finns en helig allmännelig kyrka, där finns det också helande.
Kyrkan är samma kyrka som grundades på den första pingstdagen när den Helige Andes eld kom till lärjungarna. På samma sätt som ett barn växer och genomgår många kriser innan det blir vuxet, så är det också med kyrkan. I många tider har kyrkan genomgått kriser. Klosterrörelsens grundande, tiggarordnarna med den helige Franciskus, reformationen, pietismen, frikyrkorna, pietismen, Pingströrelsen och trosrörelsen – har alla inneburit en utmaning till de etablerade kyrkorna. Varje ny rörelse har varit nödvändig, just för att den återupptäckt sådant som under en tid varit bortglömt i kyrkan. Pingströrelsens bidrag var bland annat den fria bönen och andens gåvor. Det kändes som en utmaning för de andra kyrkorna.
När man blir utmanad har det också förekommit splittring under en tid, precis som i en familj när barnen blir tonåringar. Men splittring har sin tid och helande sin tid. Det är fantastiskt att få vara med om helandets tid.
Vägen till enhet mellan kristna kyrkor går inte genom kompromisser. Enhet innebär inte att alla kompromissar bort ungefär lika mycket för att nå enhet. Nej, vägen till enhet innebär att man tillsammans går till källorna och upptäcker dem än en gång.
Det är just det orden ur Efesierbrevet 3:17-19 vill säga oss. En ensam kristen eller ett ensamt samfund förmår inte fatta bredden och längden och höjden och djupet av Kristi kärlek. Om man är stadigt rotad i Kristus kan man tillsammans med alla kristna göra det.
Men då måste man vara stadigt rotad i Jesus Kristus. Är vi det? Eller är vi rotade i de konflikter som en gång har varit?
Vi tror på en helig allmännelig kyrka. Helig, därför att det finns helande i kyrkan.

Därför vill jag säga grattis på hundraårsdagen till den svenska pingströrelsen!

Läs gärna mer om hundraårsdagen i en artikel i Dagen.
om om världspingstkonferensen i samma tidning.