Hur mycket skall jag hjälpa andra?

Det är skadligt att hjälpa andra för mycket. Föräldrar som inte låter sina barn bli vuxna utan behandlar dem som småbarn alltför länge, skadar sina barn. Bistånd och socialhjälp som ges utan urskillnad skapar ett bidragsberoende utan att lösa problemen.
(Det finns en del människor som vårdar sjuka anhöriga hemma och gör ett jättelikt arbete med det. Den här betraktelsen handlar inte om dem. Till dem säger jag bara: Gud välsigne dig i det du gör för din familjemedlem.)

Hur mycket skall jag då hjälpa en medmänniska som behöver min hjälp? Den frågan har inget enkelt svar. Till och med Gud tiger när Kain ställer en liknande fråga efter brodermordet: "Skall jag ta hand om min bror?" (Första Moseboken 4:9). Kanske Gud teg för att det var helt fel tillfäle att börja samtala om frågan eller också teg han för att frågan inte har något enkelt svar. Men på andra ställen i bibeln kan vi ändå hitta några ledtrådar som hjälper oss att tänka vidare om samma fråga.
Det finns gott om uppmaningar att hjälpa andra. Mest känt är kanske den gyllene regeln: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem" (Matteusevangeliet 7:12).
Det är inte lika känt att bibeln också lär oss att inte hjälpa den fattige för mycket: "Du skall inte vara partisk för den fattige i hans sak." (Andra Moseboken 23:3).
Det är också tankeväckande att den barmhärtige samariern som lyfts fram som en förebild faktiskt bara hjälper den rånade och nedslagne mannen i mindre än tjugofyra timmar. Sedan lämnar han över honom till ett värdshus och betalar, kanske en profetia om vårt välfärdssystem där man med sin skatt betalar för att det allmänna skall sörja för dem som behöver vård.

Samtidligt som bibelns och den kristna trons grundinställning är att vi skall hjälpa andra, och givetvis låta andra hjälpa oss, så finns det alltså uppmaningar till urskiljning. Att vi inte skall vara partiska för den fattige kanske handlar om att vi inte urskiljningslöst skall hjälpa den som borde kunna klara sig själv ur sin fattigdom. Den barmhärtige samariern kanske kan lära oss att det ibland räcker med att vara intensivt medmänskliga under en kortare tid, fast vi sedan måste släppa kontakten med den människa vi har gett tid och verkligen lyssnat till ett tag.

Den gyllene regeln lyder inte: "Allt vad någon vill att ni skall göra för dem, det skall ni också göra för dem"
utan: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem"