Var hittar vi friheten?

Vi vill ibland vara självständiga, visa att vi självständigt har fattat våra beslut. Eftersom vi i vår tid har ett stort frihetsideal står självständigheten högt i kurs. Fler än en tänkare har lagt märke till att just friheten har sitt pris. Livet blir mer komplicerat om vi till varje pris skall visa hur fria vi är.

Jesus verkar ha en motsatt inställning i den här frågan. Han låter ett barn vara idealet:
"Vid samma tillfälle kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: 'Vem är störst i himmelriket?' Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: 'Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig.' (Matteusevangeliet 18:1-4).

Varför då ett barn? Jo, ett barn är beroende av sina föräldrar eller andra vuxna för att klara sig. Ett barn imiterar vuxna. Ett barn vill hjälpa till - åtminstone om man uppmuntrar det på rätt sätt. Barnets relation till vuxna är en bild av människans relation till Gud.

En vuxen människa är beroende av Gud Om vi säger ja till Guds inflytande över oss blir livet lättare. Om vi gör uppror gör vi det svårare för oss själva. Att imitera Gud skulle kunna innebära att vi ser med glädje, kärlek och medlidande på världen.
Om vi vill hjälpa till att göra Guds vilja i världen blir världen en bättre plats att bo på.

Den största friheten ligger inte att vara fri från allt inflytande, utan i att vara ett Guds barn.