Att tala vänligt till Gud och till andra människor

Du har säkert varit med om att någon har sagt något som har gjort dig riktigt glad, men du har lika säkert varit med om att bli sårad av något som en annan sagt.

Det andra av Guds tio bud handlar ju för övrigt också om språkbruk: ’Du skall inte missbruka Herrens, din Guds namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.’

Det är en gammal erfarenhet att jargong, öknamn och svordomar ofta sårar människor.
Visserligen finns det vänner som trivs med ett hårt språkbruk – och som trivs med att småreta varandra. Om man känner det så måste man vara extra noga med att se upp, för det är inte alla som trivs med att jargongen är hård. Även om det kan se ut så på ytan. Ord kan såra. I Ordspråksboken 12:18 står det: ’Tanklösa ord kan såra som svärd, men den vises tal ger läkedom.’ I stället för hård jargong borde vi satsa på att ge läkedom när vi talar med våra medmänniskor. Att bygga upp i stället för att riva ned!

Men hur är det då med slutet på det andra budet som handlar om att Herren inte lämnar den ostraffad som missbrukar hans namn. Vad är straffet? Straffet är nog snarast att den som använder hårda ord själv får möta hårda ord. På vissa arbetsplatser, i vissa skolor och i vissa familjer byggar man upp en kultur av hårda och av hårt tal. Även om man försöker försvara det hurtfriskt med att "vi är rätt hårda av oss", mår människor inte bra av det. Man kommer inte varandra närmare utan blir främlingar för varandra.

Motsatsen är platser där man vågar visa både sorg och glädje, uppmuntra varandra och ibland kritisera varandra på ett kärleksfullt sätt. Där växer människor och där växer tilltron människor emellan.

Det är tankeväckande att samma sak gäller hur vi talar om Gud. Den som mest talar om Gud, i värsta fall på ett raljerande sätt, skadar också sig själv. Den som väljer att tala till Gud på ett kärleksfullt sätt får också själv tillbaks kärlek och växer som människa.