Socialstyrelsen uppmanar svenskarna att leva sundare. Man skall röra sig minst 30 minuter per dag och äta minst tre frukter och två rejäla nävar grönsaker per dag. Svenska dagbladet, Aftonbladet och Sydsvenskan rapporterar om detta och Dagens nyheters Hanne Kjöller kommenterar att det för henne är intressantare hur man lever ett gott liv än ett långt.
Har bibeln något att säga om en sund livsstil? Bibeln säger inte särskilt mycket om matvanor. På den tiden bibeln skrevs bestod kosten till största delen av grönsaker och frukt. Det förutsattes att praktiskt taget alla drack vin. Överkonsumtion av vin och kött kritiseras i Ordspråksboken "Bli inte en sådan som dricker vin och som frossar på kött." (23:20) När det gäller kampen mot att hålla balans mellan vila och verksamhet ger bibeln oss det tredje budet "Tänk på att hålla sabbatsdagen helig." Budet att vila gavs till israeliterna när de var på väg ut ur slaveriet i Egypten. I vår tid behövs det som en tankeställare när vi riskerar att bli slavar under både arbete och fritidsaktiviteter.
Bibeln har desto mer att säga i frågan om hur man lever ett gott och lyckligt liv. Mycket handlar om att vi behöver balans i livet, varken för mycket eller för litet av någonting. Det som kallas de sju dödssynderna handlar egenltigen om att vi använder något som är nyttigt i allt för stor mängd eller på fel sätt så att följden blir högmod, vällust, frosseri, likgiltighet, vrede, avund eller girighet.
Det dubbla kärleksbudet säger: "Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Du skall älska din nästa som dig själv." (Matteusevangeliet 22:37, 39) Särskilt intressant är att man skall älska sin nästa - alltså människor som finns i ens närhet - och sig själv, alltså inte gå om kring med dåligt självförtroende. Att vi skall älska Gud är nämns också i det dubbla kärleksbudet. Det handlar om att ge Gud en plats i livet, att inte sätta sig själv i centrum för världsförloppet.
Kung Salomo sammanfattar det goda livet i Predikaren: "Det finns för människan ingenting gott utom att äta och dricka och finna glädje i alla sin möda. Jag har insett att detta är en Guds gåva." (2:24). Att vara lycklig och leva gott beror bland annat på om man förmår att uppskatta de enkla glädjeämnena i livet. Att man brukar dem med förnuft bidrar till ett sunt liv.
Visar inlägg med etikett dödssynder. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett dödssynder. Visa alla inlägg
torsdag 14 oktober 2010
fredag 13 augusti 2010
Att våga göra något utan att göra allt
Jesus berättar en liknelse om en man som har två söner. Han skickar dem att arbeta i vingården. Den förste säger nej, men ångrar sig sedan och går. Den andre säger ja, men gick inte till slut.
Berättelsen handlar om våra liv, om skillnaden mellan våra ideal och verkligheten. Det är så mycket som borde göras, men hur mycket gör vi när allt kommer omkring.
I vår tid handlar väldigt mycket om alla aktiviteter som vi och våra barn är med på eller borde vara med på. Det handlar om kraven vi känner på att ha vackra hem, vackra kroppar, vackra kläder, vara vältränade, vara aktiva ock så vidare. Många använder uttrycket "att få livspusslet att gå ihop".
När Jesus berättar liknelsen handlade det snarare om att göra Guds vilja, om att göra det som står i det dubbla kärleksbudet: "Du skall älska herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Du skall älska din nästa som dig själv." (Matteusevangeliet 22:37,39) Även detta är ett slags livspussel.
Vi måste fråga oss vad det var som gjorde att den andre sonen - och vi ibland - inte får livspusslet att gå ihop. Det finns åtminstone fyra möjligheter.
1. Den andre sonen var sjuk eller svag och orkade inte. I så fall är det bara att vila. Att ta det lungt när man behöver det är ingen synd.
2. Han satt fast i någon av det som vi kallar de sju lasterna eller dödssynderna. Han kanske söp och var bakfull när han skulle hjälpa fadern. Han kanske var högmodig över sina fina kläder och inte ville vare sig smutsa ned dem i vingården, eller byta om till arbetskläder. Eller också var han vred på sin far och vägrade göra upp gamla oförrätter. Eller kanske han helt enkelt var lat. Om vi är fast i laster gör vi livet svårare för oss själva och för andra. Det är en synd vi måste bryta med.
3. Han kanske trodde att andlighet innebär att man ägnar sig åt det övernaturliga och att andra får göra grovarbetet. Även detta är en form av högmod.
4. En fjärde möjlighet var att sonen tyckte att det såg ut att vara så mycket att göra i vingården så att han inte ens tyckte det var värt att börja. Det var bättre att göra ingenting.
Mannen i Jesu liknelse sade så här till var och en av sina söner: "Min son, gå ut och arbeta i vingården i dag" (Matteusevangeliet 21:28). Det är intressant att fadern bara gav en order om att sonen skulle gå ut och arbeta men inte exakt vad de skulle göra.
Gud kallar oss ibland att göra något för Guds rike, men Gud säger sällan exakt vad vi skall göra. I stället väcker han en känsla i oss att vi borde göra något för Guds rike, för att vår värld skall bli bättre. Vad vi skall göra överlåter han till oss att besluta. Det kan vara något vi skall göra för en av våra medmänniskor, ett uppdrag i samhället eller en uppgift för vår församling. Det är viktigt att vi vågar ta tag i någon uppgift och inte tror att vi måste greppa om allt.
Försök att tänka efter vad dina viktigaste uppgifter i livet är. Skriv gärna ned dem. Samtidigt väljer du bort vad du inte skall göra.
Berättelsen handlar om våra liv, om skillnaden mellan våra ideal och verkligheten. Det är så mycket som borde göras, men hur mycket gör vi när allt kommer omkring.
I vår tid handlar väldigt mycket om alla aktiviteter som vi och våra barn är med på eller borde vara med på. Det handlar om kraven vi känner på att ha vackra hem, vackra kroppar, vackra kläder, vara vältränade, vara aktiva ock så vidare. Många använder uttrycket "att få livspusslet att gå ihop".
När Jesus berättar liknelsen handlade det snarare om att göra Guds vilja, om att göra det som står i det dubbla kärleksbudet: "Du skall älska herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Du skall älska din nästa som dig själv." (Matteusevangeliet 22:37,39) Även detta är ett slags livspussel.
Vi måste fråga oss vad det var som gjorde att den andre sonen - och vi ibland - inte får livspusslet att gå ihop. Det finns åtminstone fyra möjligheter.
1. Den andre sonen var sjuk eller svag och orkade inte. I så fall är det bara att vila. Att ta det lungt när man behöver det är ingen synd.
2. Han satt fast i någon av det som vi kallar de sju lasterna eller dödssynderna. Han kanske söp och var bakfull när han skulle hjälpa fadern. Han kanske var högmodig över sina fina kläder och inte ville vare sig smutsa ned dem i vingården, eller byta om till arbetskläder. Eller också var han vred på sin far och vägrade göra upp gamla oförrätter. Eller kanske han helt enkelt var lat. Om vi är fast i laster gör vi livet svårare för oss själva och för andra. Det är en synd vi måste bryta med.
3. Han kanske trodde att andlighet innebär att man ägnar sig åt det övernaturliga och att andra får göra grovarbetet. Även detta är en form av högmod.
4. En fjärde möjlighet var att sonen tyckte att det såg ut att vara så mycket att göra i vingården så att han inte ens tyckte det var värt att börja. Det var bättre att göra ingenting.
Mannen i Jesu liknelse sade så här till var och en av sina söner: "Min son, gå ut och arbeta i vingården i dag" (Matteusevangeliet 21:28). Det är intressant att fadern bara gav en order om att sonen skulle gå ut och arbeta men inte exakt vad de skulle göra.
Gud kallar oss ibland att göra något för Guds rike, men Gud säger sällan exakt vad vi skall göra. I stället väcker han en känsla i oss att vi borde göra något för Guds rike, för att vår värld skall bli bättre. Vad vi skall göra överlåter han till oss att besluta. Det kan vara något vi skall göra för en av våra medmänniskor, ett uppdrag i samhället eller en uppgift för vår församling. Det är viktigt att vi vågar ta tag i någon uppgift och inte tror att vi måste greppa om allt.
Försök att tänka efter vad dina viktigaste uppgifter i livet är. Skriv gärna ned dem. Samtidigt väljer du bort vad du inte skall göra.
fredag 9 juli 2010
Att kämpa tillsammans (Fjärde söndagen efter trefaldighet)
Två ofta citerade bibelställen är "älska din nästa som sig själv" (Tredje Moseboken 19:18; Matteusevangeliet 12:39 )och "döm inte" (Johannesevangeliet 6:37).
Problemet är att de här två bibelställena inte går ihop så lätt. Att älska sin nästa innebär ju inte att bara tycka om människor och tänka väl om dem. Det innebär också att man måste varna dem när de är på fel väg och håller på att förstöra för sig själva och andra. Man kan visserligen börja att göra det med vänliga ord, men om dessa inte hjälper kanske man måste höja rösten. Dömer man då sin nästa? Var går gränsen mellan att älska och att döma? Om man tiger när en annan förstör sitt liv då gör man ju sin nästa verkligen illa?
Jesus har ett svar på den frågan: "...ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders" (Johannesevangeliet 6:42).
Alla människor har sina svaga sidor där vi begår fel. Synder kallas de med ett annat ord. Vi kanske är irriterade på våra barn, vår vår hustru eller man för mycket. Vi kanske tala illa om andra på arbetet. Eller också kämpar vi med någon av dödssynderna: högmod, vällust, frosseri/dryckenskap, likgiltighet, vrede, avund eller girighet. Eller kanske vi bara är allmänt pessimistiska och plågar omgivningen med våra sura uttalanden.
Det är viktigt att vi kämpar mot synden - alltså arbeter med våra dåliga sidor. Då blir vi bättre rustade att hjälpa andra med deras dåliga sidor. Den som hungrar efter att bli bättre själv, den som "hungrar och törstar efter rättfärdigheten" är rustad att hjälpa andra. När man själv kämpar står man på samma sida som den andre som man uppmanar att kämpa. Den egna kampen gör så att man ser klart.
Kampen för det goda livet är en gemensam kamp där man inspirerar och stöttar varandra.
Problemet är att de här två bibelställena inte går ihop så lätt. Att älska sin nästa innebär ju inte att bara tycka om människor och tänka väl om dem. Det innebär också att man måste varna dem när de är på fel väg och håller på att förstöra för sig själva och andra. Man kan visserligen börja att göra det med vänliga ord, men om dessa inte hjälper kanske man måste höja rösten. Dömer man då sin nästa? Var går gränsen mellan att älska och att döma? Om man tiger när en annan förstör sitt liv då gör man ju sin nästa verkligen illa?
Jesus har ett svar på den frågan: "...ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders" (Johannesevangeliet 6:42).
Alla människor har sina svaga sidor där vi begår fel. Synder kallas de med ett annat ord. Vi kanske är irriterade på våra barn, vår vår hustru eller man för mycket. Vi kanske tala illa om andra på arbetet. Eller också kämpar vi med någon av dödssynderna: högmod, vällust, frosseri/dryckenskap, likgiltighet, vrede, avund eller girighet. Eller kanske vi bara är allmänt pessimistiska och plågar omgivningen med våra sura uttalanden.
Det är viktigt att vi kämpar mot synden - alltså arbeter med våra dåliga sidor. Då blir vi bättre rustade att hjälpa andra med deras dåliga sidor. Den som hungrar efter att bli bättre själv, den som "hungrar och törstar efter rättfärdigheten" är rustad att hjälpa andra. När man själv kämpar står man på samma sida som den andre som man uppmanar att kämpa. Den egna kampen gör så att man ser klart.
Kampen för det goda livet är en gemensam kamp där man inspirerar och stöttar varandra.
torsdag 24 juni 2010
Lagom levnadsstandard ger största lyckan (Inför midsommardagen)
Vetenskapliga undersökningar visar att tillräckligt med mat och dryck samt en viss minsta levnadsstandard är nödvändigt för att vi människor skall vara lyckliga. Om levnadsstandarden höjs ytterligare leder det däremot inte till någon ökad lycka utan till ökad stress.
De här intressanta uppgifterna publicerades redan 1969 av Staffan Burenstam-Linder i boken Den rastlösa välfärdsmänniskan. Redan Jesus antydde samm a sak när han sade: "Bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna?" (Matteusevangeliet 6:25)Som alltid när man läser bibeln är det viktigt att tänka sig in i situationen. Vilka var det Jesus talade till? Det var knappast några svältande som fick det här budskapet. Då hade nog Jesus uttryckt sig annorlunda. Det var troligen människor som inte behövde svälta, men som ändå hade en levnadsstandard långt under vad vi har i Europa i dag. Redan då varnade Jesus de rastlösa välfärdsmänniskorna att vara alltför fixerade vid föda och kläder.
Begreppet "de sju dödssynderna är väl känt". Vanligtvis brukar man räkna in följande dödssynder:
1.Högmod
2.Girighet
3.Vällust
4.Avund
5.Frosseri (inklusive dryckenskap)
6.Vrede
7.Lättja (likgiltighet)
Alla människor måste kämpa med dödssynderna. Alla människor har en del av var och en av de sju och kan vi bara hålla var och en av de sju på rätt nivå är det inte någon synd. Då kan vi i stället tala om de sju glädjeämnena eller de sju behoven. Varje människa behöver t.ex. få känna stolthet över någonting. Om det blir för mycket förvandlas stoltheten däremot till högmod, och högmodet skadar både en själv och andra eftersom det leder till strider, oförsonlighet och hat. Så kan man resonera om var och en av de sju. I rätt mängd är den ett behov och ett glädjeämne. I för stort mått ett problem.
Överdrivet behov av mat hör till frosseriet, överdrivet ingtresse för kläder till högmod eller till vällust om kläderna är en del av ett erotiskt spel.
Ingen människa har problem med alla dödssynderna. Vanligtvis brukar man hålla de flesta på plats men ha problem med en eller två. Ett bra sätt att pröva sig själv är att stryka dem i listan som man är helt säker att man inte har problem med. När en eller två finns kvar - då vet man var man skall sätta in kampen.
Och om vi vinner kampen kanske vi kan bli som himlens fåglar och som ängens liljor - som dem som Jesus ställer upp som ideal.
De här intressanta uppgifterna publicerades redan 1969 av Staffan Burenstam-Linder i boken Den rastlösa välfärdsmänniskan. Redan Jesus antydde samm a sak när han sade: "Bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna?" (Matteusevangeliet 6:25)Som alltid när man läser bibeln är det viktigt att tänka sig in i situationen. Vilka var det Jesus talade till? Det var knappast några svältande som fick det här budskapet. Då hade nog Jesus uttryckt sig annorlunda. Det var troligen människor som inte behövde svälta, men som ändå hade en levnadsstandard långt under vad vi har i Europa i dag. Redan då varnade Jesus de rastlösa välfärdsmänniskorna att vara alltför fixerade vid föda och kläder.
Begreppet "de sju dödssynderna är väl känt". Vanligtvis brukar man räkna in följande dödssynder:
1.Högmod
2.Girighet
3.Vällust
4.Avund
5.Frosseri (inklusive dryckenskap)
6.Vrede
7.Lättja (likgiltighet)
Alla människor måste kämpa med dödssynderna. Alla människor har en del av var och en av de sju och kan vi bara hålla var och en av de sju på rätt nivå är det inte någon synd. Då kan vi i stället tala om de sju glädjeämnena eller de sju behoven. Varje människa behöver t.ex. få känna stolthet över någonting. Om det blir för mycket förvandlas stoltheten däremot till högmod, och högmodet skadar både en själv och andra eftersom det leder till strider, oförsonlighet och hat. Så kan man resonera om var och en av de sju. I rätt mängd är den ett behov och ett glädjeämne. I för stort mått ett problem.
Överdrivet behov av mat hör till frosseriet, överdrivet ingtresse för kläder till högmod eller till vällust om kläderna är en del av ett erotiskt spel.
Ingen människa har problem med alla dödssynderna. Vanligtvis brukar man hålla de flesta på plats men ha problem med en eller två. Ett bra sätt att pröva sig själv är att stryka dem i listan som man är helt säker att man inte har problem med. När en eller två finns kvar - då vet man var man skall sätta in kampen.
Och om vi vinner kampen kanske vi kan bli som himlens fåglar och som ängens liljor - som dem som Jesus ställer upp som ideal.
lördag 12 juni 2010
Kallelse innebär inte högmod
Högmod är en av de sju frestelserna som vi människor har att kämpa med. "Frestelser" är kanske ett bättre ord än dödssynder som de vanligtvis brukar kallas. Dödssynder kan få oss att tro att de är ovanliga och att det är ytterst få människor som drabbas av dem. I själva verket måste alla människor kämpa med dödssynderna, men olika människor har olika dödssynder att kämpa med.
Högmodet attackerar också vårt andliga liv. Det kan attackera oss på att vi gärna vill tro att vi måste försöka utmärka oss genom att ha mer andliga upplevelser än andra, genom att tro mer, genom att vara frommare, helt enkelt genom att tävla i andlighet.
Lika farlig är det när högmodet i det andliga förvänds i sin motsats: dåligt andligt självförtroende. Om vi angrips av det tror vi att alla andra är mer fromma än vad vi själva är, har bättre kontakt med Gud, förstår bibeln bättre och så vidare.
Den gyllene medelvägen handlar om att stå tryggt där man står, vara glad över den tro man har, men alltid vilja komma närmare Gud och leva mer efter hans vilja, inte för att vi vill efterlikna andra kristna, utan för att vi längtar efter det, för att vi "hungrar och törstar efter rättfärdighet".
Dem gyllene medelvägen uttrycks bra i Femte Moseboken 7:7-8:
"Det var inte för att ni är ett större folk än andra som Herren fäste sig vid er och utvalde er - ni är ju det minsta folket av alla. Men Herren älskade er och ville hålla sin ed till era fäder, och därför förde han er med stark hand ut ur slavlägret och befriade dig ur faraos, den egyptiske kungens, våld."
Om vi försöker överföra det på oss själva kan det låta: "Det är inte för att jag tycker att jag är bättre och märkvärdigare än andra som jag tror att Gud har kallat mig till ett uppdrag. Men jag tror att Gud älskar mig och vill befria mig ur det grepp som de sju dödssynderna och annat ont i världen försöker locka mig till."
Högmodet attackerar också vårt andliga liv. Det kan attackera oss på att vi gärna vill tro att vi måste försöka utmärka oss genom att ha mer andliga upplevelser än andra, genom att tro mer, genom att vara frommare, helt enkelt genom att tävla i andlighet.
Lika farlig är det när högmodet i det andliga förvänds i sin motsats: dåligt andligt självförtroende. Om vi angrips av det tror vi att alla andra är mer fromma än vad vi själva är, har bättre kontakt med Gud, förstår bibeln bättre och så vidare.
Den gyllene medelvägen handlar om att stå tryggt där man står, vara glad över den tro man har, men alltid vilja komma närmare Gud och leva mer efter hans vilja, inte för att vi vill efterlikna andra kristna, utan för att vi längtar efter det, för att vi "hungrar och törstar efter rättfärdighet".
Dem gyllene medelvägen uttrycks bra i Femte Moseboken 7:7-8:
"Det var inte för att ni är ett större folk än andra som Herren fäste sig vid er och utvalde er - ni är ju det minsta folket av alla. Men Herren älskade er och ville hålla sin ed till era fäder, och därför förde han er med stark hand ut ur slavlägret och befriade dig ur faraos, den egyptiske kungens, våld."
Om vi försöker överföra det på oss själva kan det låta: "Det är inte för att jag tycker att jag är bättre och märkvärdigare än andra som jag tror att Gud har kallat mig till ett uppdrag. Men jag tror att Gud älskar mig och vill befria mig ur det grepp som de sju dödssynderna och annat ont i världen försöker locka mig till."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
