Djurens och naturens plats i människors hjärtan och i kristen tro

Djur betyder mycket för många människor. Djuren finns också med i den kristna tron. Djuren, växterna och mineralerna – miljön och naturen – är ju en del av Guds skapelse. I trosbekännelsen bekänner vi ju att vi tror på ”Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare”. I Första Mosebok beskrivs ett närmast kärleksfullt förhållande mellan människor och djur genom att Adam fick till uppgift att ge namn åt alla djuren.

Efter floden slöt Gud ett förbund med hela sin skapelse:
"Gud sade: 'Detta är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser ni har med er, för alla kommande släktled: min båge ställer jag bland molnen. Den skall vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. '"(Första Moseboken 9:12-13) Det är en spännande tanken att även djuren finns med i det noakidiska förbundet mellan Gud och de levande varelserna.

Ändå har djuren inte samma roll som människorna i Guds skapelse. Enligt den kristna tron har människan uppdrag att råda och härska i naturen – under ansvar. Vi har rätt att slakta och äta djur, men får för den skull inte missbruka den rätten och behandla djur illa.

Förhållandet mellan människa och djur regleras av det sjunde budet: ’Du skall inte stjäla.’ Varför det? Jo, det herravälde som Gud har gett människan över djur, växter och mineraler är inte något absolut herravälde, utan ett herravälde under ansvar. Vi har ingen rätt att roffa åt oss, att stjäla ur Guds skapelse. Då begår vi en synd mot Gud, mot djur, växter och mineraler och mot kommande generationer människor.

Det är ett utslag av kristen tro att visa vördnad mot skapelsen, samtidigt som djuren genom sin blotta existens lovprisar Herren. När vi ser ju fantastiskt Gud har skapat djuren bör vi fyllas av vördnad mot Skaparen.

Jesus lyfter till och med fram djuren som växterna som förebilder när det gäller att inte oroa sig och jaga status. Att vörda naturen är därför en viktig beståndsdel i kristen tro.

Vördnaden mot naturen kan ändå inte ersätta den kristna tron. Den är bara en viktig beståndsdel i den. Den helige Fransiskus var känd både att predika för fåglarna och vörda naturen och för att väcka och återuppbygga kyrkan.