”Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud.” (Första Thessalonikerbrevet 5:16-18)
När man läser den uppmaningen kan den upplevas som oerhört hurtfrisk, på gränsen till banal. i praktiken vet vi ju alla att man inte kan vara glad hela tiden. I det här fallet handlar det dock inte om den glädje som bygger på känslor, den glädje som är motsatsen till sorg, eller motsatsen till att man är ledsen, utan om den glädje som är motsatsen till den likgiltighet, som kan yttra sig på olika sätt. Liktiltigheten kan yttra sig genom att man inte uppmärksammar det som är oerhört värdefullt, men som vi upplever som självklart. När man inte kan glädjas över en nyckelpiga, en sång eller en blomma har man drabbats av likgiltighet.
Likgiltigheten kan också yttra sig genom att vi tror att gräset är grönare på andra sidan. Om man drömmer sig bort från sitt äktenskap, sitt arbete eller sin församling, bör man fråga sig själv om det möjligen kan vara så att man har drabbats av livsleda, och tror att gräset är grönare på andra sidan staketet.
Den glädje som Paulus uppmanar oss till handlar om en livsinställning. En livsinställning som man kan få genom ett medvetet beslut, ett beslut till lovsång, ett beslut att tacka för det man har i stället för att drömma sig bort till något annat som sedan troligen inte är mer märkvärdigt än det man redan har. Valet är ofta ett val mellan mina egna tillfälliga känslor och mellan det som Gud vill i mitt liv.
Det finns flera sätt att tillfälligt fly från livsledan: passivitet eller verksamhetsmani, köpmani eller skåpsuperi, men inget av dessa sätt är någon lösning.
För att återfå livsglädjen behöver man en andlig övningsplan. Planen blir:
”Var alltid glada” innebär att vi skall ha en positiv grundhållning till det som Gud har gett oss. Guds goda gåvor är inte självklara. Vi skall öva oss i medkänsla och tacksamhet.
”Be ständigt” innebär att vi skall söka ostördheten med Gud och öppet lägga fram våra sorger och vår trötthet inför honom.
”Tacka hela tiden Gud” är samma sak som ”var alltid glada”. Att samma uppmaning återkommer i en annan form markerar att livet skall röra sig i en växelverkan mellan å ena sidan glädje och tacksamhet och å andra sidan öppenhjärtighet om smärta och sorg.
(Denna betraktelse bygger på första årgångens text för tacksägelsedagen. Gå till betraktelsen "Nyttigt att sortera känslorna" om du vill ha tankar som kan användas oberoende av årgång.)
Visar inlägg med etikett likgiltighet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett likgiltighet. Visa alla inlägg
fredag 8 oktober 2010
tisdag 5 oktober 2010
Ingen är vilse helt plötsligt, det finns alltid en väg till att vara vilse
Ibland går vi vilse i livet. Jag tror att vi till och med kan säga att vi alla går vilse ibland. Olika sätt att gå vilse beskriver ibland som de olika lasterna eller dödssynderna. Högmod, vällust, frosseri, likgiltighet, vrede, avund och girighet. Ta fram vilket nummer som helst av Aftonbladet, Expressen eller någon veckotidning så kan du läsa om människor som gått vilse på grund av lasterna. Men att gå vilse handlar alltid om en process. Ingen är vilse på en gång. Dagens evangelium handlar om processen att gå vilse. Hur är vägen till att komma fel i livet? Jesus nämner fem vägar att gå fel.
”Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup. Ve dig, värld, med dina förförelser. Förförelserna måste ju komma, men ve den människa genom vilken de kommer.
Om din hand eller din fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden med händer och fötter i behåll. Om ditt öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll. Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.” (Matteusevangeliet 18:7-10)
1.Man kan bli förledd av någon annan, t.ex. när man är barn. Detta kan få konsekvenser för hela livet. ”Men dem som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup.” De här orden betonar hur allvarligt det är om någon förleder ett barn eller en vuxen i en svag situation. FN:s barnkonvention använder begreppen ”fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling” och betonar att föräldrar och andra som är ansvariga för barnet skall säkerställa denna utveckling. Det här behöver vi höra i Sverige: Föräldrarna är ansvariga för barnets andliga utveckling.
Att ge barnen en andlig grund att stå på är så enkelt. Budorden, Fader vår, barnens bön, bordsbön och så vidare. Detta håller i livets alla skeden. Att inte ge barn någon vägledning leder till oerhörda problem.
2. Min hand förleder mig. I grund och botten är beröring är nyttigt på många sätt. När vi rör i en människa frigörs ett hormon som heter oxytocin. Det lindrar smärta, påskyndar läkningen av sår och skador och gör oss mer sociala och lyckliga. Effekten avstannar inte när beröringen upphör, utan den kvarstår. Olika kulturer har olika syn på beröring. Jesus rörde ofta i människor när han skulle hela dem. Fridshälsningen är viktig i gudstjänsten är viktig. Den lindrar smärta, svetsar ihop oss som församling och gör oss sociala. Fridshälsningen är att fortsätta Jesu verk. Beröring är också bra för ekonomisk utveckling. Hur. Beröring skapar tillit och i länder där man litar varandra blir det en bättre ekonomisk utveckling. (Se en artikel i Dagens nyheter.)
Men det finns en fara med beröring: Min hand förleder mig. Det kan finnas en sexuell aspekt i beröringen. Man måste ha gränser för sin beröring. Särskilt om man märker att någon inte vill bli berörd.
För Jesus var det en självklarhet att röra i människor. Men inte för mycket. Som så ofta är det en gyllene medelväg som är det lämpliga.
3. Min fot förleder mig. Det är en varning som är särskilt viktig i vår tid: Människor är rikare i vår tid än någonsin tidigare. Vi lever längre. Vi har högre levnadsstandard. Men detta har också en baksida. Människor i vår tid är ständigt beroende av omväxling. Vi gör fler resor än människor någonsin gjort i världshistorien. En rastlöshet präglar många människor i vår tid. Vi har svårare att leva i nuet och njuta av det som är. Det finns en risk att människor i vår tid har svårt att vara nöjda och ständigt vill dra vidare. Det här handlar om en av dödssynderna: likgiltighet. Vi tänker oss ibland att likgiltighet är en slags passivitet och slöhet som innebär att man inte tar sig för något. Men likgiltighet kan också innebära överaktivitet. Man jagar från det ena till det andra och blir aldrig nöjd.
Min fot kan förleda mig om jag alltid drar vidare. Men man skall också gå ibland. Predikanten John Wimber säger. ”Det är svårt att sitta stilla och vara god.” Vi behöver beredvillighet – villigheten att tjäna – som är motsatsen till likgiltighet, och vi behöver trohet som är motsatsen till att man ständigt drar vidare i livet.
4. Mitt öga förleder mig. Det är viktigt vad man ser på. Om man är shoppingberoende skall man inte bara gå och titta i affärer. Man måste också ställa sig frågan: Vad tar jag fram för att läsa? Aftonbladet, Expressen och veckotidningarna publicerar många reportage om människor som gått vilse i livet, men också uppmaningar att gå vilse. När jag trycker på fjärrkontrollen till teven får jag se sådant som påverkar mig djupt. Teveserier tar upp ideal som står stick i stäv med kristen etik. Sexualiteten används för att få makt och inflytande. Mängder av pengar och överkonsumtion är bara en självklarhet.
Kroppen är den mat man äter. Själen är den mat som själen äter. Vi påverkas djupt av det vi läser och ser på teve.
På samma sätt påverkas vi att det positiva vi läser. En kort andlig text och ett stycke i bibeln varje dag har betydelse. Om vi har en kristen bild eller ett bibelord på väggen så påverkar det oss. God litteratur som t.ex. handlar om människor som trots svårigheter i livet har fått ett bra liv kan påverka oss positivt.
5 Förakta inte någon enda av dessa små. Barnens har en självklar plats i den kristna församlingen. Det bästa vi kan göra är att ge barnen en plats. Ett judiskt ordspråk lyder:
Mycket har jag lärt mig av mina lärare, mer har jag lärt mig av mina kollegor, men mest har jag lärt mig av mina elever. Så är det med hela livet. Barnen lär oss vuxna att se saker i ett nytt perspektiv.
Ibland är det barnen som hindrar oss att gå vilse.
”Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup. Ve dig, värld, med dina förförelser. Förförelserna måste ju komma, men ve den människa genom vilken de kommer.
Om din hand eller din fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden med händer och fötter i behåll. Om ditt öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll. Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.” (Matteusevangeliet 18:7-10)
1.Man kan bli förledd av någon annan, t.ex. när man är barn. Detta kan få konsekvenser för hela livet. ”Men dem som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup.” De här orden betonar hur allvarligt det är om någon förleder ett barn eller en vuxen i en svag situation. FN:s barnkonvention använder begreppen ”fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling” och betonar att föräldrar och andra som är ansvariga för barnet skall säkerställa denna utveckling. Det här behöver vi höra i Sverige: Föräldrarna är ansvariga för barnets andliga utveckling.
Att ge barnen en andlig grund att stå på är så enkelt. Budorden, Fader vår, barnens bön, bordsbön och så vidare. Detta håller i livets alla skeden. Att inte ge barn någon vägledning leder till oerhörda problem.
2. Min hand förleder mig. I grund och botten är beröring är nyttigt på många sätt. När vi rör i en människa frigörs ett hormon som heter oxytocin. Det lindrar smärta, påskyndar läkningen av sår och skador och gör oss mer sociala och lyckliga. Effekten avstannar inte när beröringen upphör, utan den kvarstår. Olika kulturer har olika syn på beröring. Jesus rörde ofta i människor när han skulle hela dem. Fridshälsningen är viktig i gudstjänsten är viktig. Den lindrar smärta, svetsar ihop oss som församling och gör oss sociala. Fridshälsningen är att fortsätta Jesu verk. Beröring är också bra för ekonomisk utveckling. Hur. Beröring skapar tillit och i länder där man litar varandra blir det en bättre ekonomisk utveckling. (Se en artikel i Dagens nyheter.)
Men det finns en fara med beröring: Min hand förleder mig. Det kan finnas en sexuell aspekt i beröringen. Man måste ha gränser för sin beröring. Särskilt om man märker att någon inte vill bli berörd.
För Jesus var det en självklarhet att röra i människor. Men inte för mycket. Som så ofta är det en gyllene medelväg som är det lämpliga.
3. Min fot förleder mig. Det är en varning som är särskilt viktig i vår tid: Människor är rikare i vår tid än någonsin tidigare. Vi lever längre. Vi har högre levnadsstandard. Men detta har också en baksida. Människor i vår tid är ständigt beroende av omväxling. Vi gör fler resor än människor någonsin gjort i världshistorien. En rastlöshet präglar många människor i vår tid. Vi har svårare att leva i nuet och njuta av det som är. Det finns en risk att människor i vår tid har svårt att vara nöjda och ständigt vill dra vidare. Det här handlar om en av dödssynderna: likgiltighet. Vi tänker oss ibland att likgiltighet är en slags passivitet och slöhet som innebär att man inte tar sig för något. Men likgiltighet kan också innebära överaktivitet. Man jagar från det ena till det andra och blir aldrig nöjd.
Min fot kan förleda mig om jag alltid drar vidare. Men man skall också gå ibland. Predikanten John Wimber säger. ”Det är svårt att sitta stilla och vara god.” Vi behöver beredvillighet – villigheten att tjäna – som är motsatsen till likgiltighet, och vi behöver trohet som är motsatsen till att man ständigt drar vidare i livet.
4. Mitt öga förleder mig. Det är viktigt vad man ser på. Om man är shoppingberoende skall man inte bara gå och titta i affärer. Man måste också ställa sig frågan: Vad tar jag fram för att läsa? Aftonbladet, Expressen och veckotidningarna publicerar många reportage om människor som gått vilse i livet, men också uppmaningar att gå vilse. När jag trycker på fjärrkontrollen till teven får jag se sådant som påverkar mig djupt. Teveserier tar upp ideal som står stick i stäv med kristen etik. Sexualiteten används för att få makt och inflytande. Mängder av pengar och överkonsumtion är bara en självklarhet.
Kroppen är den mat man äter. Själen är den mat som själen äter. Vi påverkas djupt av det vi läser och ser på teve.
På samma sätt påverkas vi att det positiva vi läser. En kort andlig text och ett stycke i bibeln varje dag har betydelse. Om vi har en kristen bild eller ett bibelord på väggen så påverkar det oss. God litteratur som t.ex. handlar om människor som trots svårigheter i livet har fått ett bra liv kan påverka oss positivt.
5 Förakta inte någon enda av dessa små. Barnens har en självklar plats i den kristna församlingen. Det bästa vi kan göra är att ge barnen en plats. Ett judiskt ordspråk lyder:
Mycket har jag lärt mig av mina lärare, mer har jag lärt mig av mina kollegor, men mest har jag lärt mig av mina elever. Så är det med hela livet. Barnen lär oss vuxna att se saker i ett nytt perspektiv.
Ibland är det barnen som hindrar oss att gå vilse.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
