Enkelt att be

"Herren är nära alla som ropar,
alla som av hjärtat ropar till honom." (Psaltaren 145:18)

Det största hindret för bön är att vi ibland tror att andra människor är bättre bedjare än vi själva. Vi människor har en tendens att jämföra oss med andra på gott och ont. Ibland är det bra att vi jämför oss därför att andra människor kan inspirera oss till det som är gott. Om jämförelsen går för långt kan den ibland hindra oss från det som är gott, därför att vi tror att vi aldrig når upp till andra människors nivå och därför ger upp.
Så är det också med bönelivet. Bön handlar om att vi ger Gud tid och gärna dagligen för ett samtal med honom. Vi nämner vad som har hänt under dagen, tackar för det som har varit bra, ber om hjälp med det som är svårt och nämner också det som blev svårt.
Det är viktigt att vi nämner det som trycker oss eller det som gläder oss, att vi "av hjärtat ropar till honom".
Någon gång kan det räcka med att vi ber en färdigskriven bön, Gud som haver barnen kär eller Fader vår.
Det kanske är så att du i själva verket redan är en god bedjare, utan att du vet om det.

Gud välsigne dig!

Barnens bön även för vuxna

Det finns en aftonbön för barn som är oerhört mycket använd i Sverige:

"Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går,
du förbliver, Fader vår."

Bönen används både av barn och vuxna, både i familjer som är praktiserande kristna och i familjer som har en mer svag relation till kyrkan och till kristen tro.
Ordet "barn" är i själva verket ett ord med minst två betydelser. Det kan betyda en "ung människa", men det kan också betyda "avkomling". En åttioåring kan vara barn till en hundraåring. Barnens bön är så slitstark därför att ordet barn i bönen kan tolkas just på dessa två olika sätt.
I ordets andra betydelse handlar det om att vi är "Guds barn". Vi har en sådan relation till Gud som ett barn har till en god förälder. Förtroendet rubbas inte även om livet inte alltid är så enkelt och vi ibland gör våra snedsteg. Barnet kan ibland vända sig bort från sig förälder, men förhållandet består i alla fall.
"Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus; ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus." (Galaterbrevet 3:26-27; 1917:års översättning.)
Som vuxna har vi ibland en tendens att göra tron mer komplicerad än den egentligen är. Kristen tro handlar inte om att hålla ett antal påstående för sanna. Tron handlar om att ha ett förhållande till Gud, vår himmelske Far. Därför heter det också: "Du förbliver, Fader vår."