Låt oss lyfta våra händer och hjärtan till Gud

"Han såg upp och fick se tre män stå där framför honom. Då reste han sig från sin plats i tältöppningen och skyndade emot dem och kastade sig till marken." (Första Moseboken 18:2)
"Låt oss lyfta våra händer och hjärtan till Gud i himlen." (Klagovisorna 3:41)

I bibeln hittar vi många exempel på kroppsspråk. När Abraham såg de tre männen framför sig, de män som egentligen var Gud på besök, skyndade han mot dem och kastade sig till marken. Bibelns människor ber stående med uppsträckta händer eller på knä.
I vår tid möter vi ibland invändningen att man inte behöver yttre åthävor för att komma i kontakt med Gud eftersom bön är något som äger rum i ens inre. Visst är det sant att man kan be i sitt inre. Ändå kommer vi inte ifrån att vi är kroppsliga varelser. När man talar med en medmänniska är kroppsspråket viktigt. Om man sitter ihopsjunken och ser frånvarande ut förstår den andre snart att man inte är så intresserad av samtalet. Man måste visa den andre med sin kropp att man är intresserad.
Samma sak är det när vi möter Gud i kyrkorummet eller i bön. Inte bara genom våra ord, utan också genom vårt kroppsspråk, visar vi Gud att vi har en gemenskap med honom. Därför står det i Klagovisorna: "Låt oss lyfta våra händer och hjärtan till Gud i himlen."
Kroppsspråket är också viktigt av en annan orsak. Om vi inte vill vörda Gud i det lilla är risken att vi inte heller lyder honom i de stora frågorna.

Gud välsigne dig!