Fågel Fenix och Jesu uppståndelse

"Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd."
(Apostlagärningarna 4:33)



Fågel Fenix är en mytologisk gestalt. En av många olika myter om Fågel Fenix berättar om hur den bränner sig själv på bål och uppstår i förnyad gestalt.
Budskapet om att Jesu uppståndelse från de döda till de levande är ett så genomgripande budskap att det inte är konstigt att Kristna i alla tider har sett bilder för Jesu uppståndelse i naturen och i olika berättelser. När vi kan se livet i nytt perspektiv måste vi bara fyllas av jubel.

Fjärilen som symbol för upptsåndelsen

"Vad jag nu säger er är ett mysterium: vi skall inte alla dö, men vi skall alla förvandlas..."
(Första Korinthierbrevet 15:51)

Fjärilen har blivit en symbol för Jesu uppståndelse från de döda. På samma sätt som Jesus låg i sin grav och på den tredje dagen uppstod i ny förvandlad gestalt, så ligger fjärilen i sin kokong och kläcks sedan ur sin puppa i ny förhärligad gestalt.
Motivet med fjärilen som uppståndelsesymbol finns också i svensk psalm 304, vers 3:
Lär du mig fjäril, vingad, lätt,
vad Herren ock åt mig berett,
där du mot höjd dig svingar.
I går dig puppan inneslöt,
i dag du glad ditt fängsel bröt:
min själ skall ock få vingar.

Gud välsigne dig!

Det strålande korset och korsets verkliga innebörd

"Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft." (Första Korinthierbrevet 1:18)

Det strålande korset kan se ut på många olika sätt. Ibland omges det av strålar. Andra gånger strålar. Andra gånger finns en eldflamma vid korsets centrum.

Det strålande korset hjälper den kristne att kontemplera över korsets verkliga innebörd: Jesus Kristus har gett ut sin kärlek genom att ge sitt liv för oss på korset.
Den som inte tror kanske bara ser korset som en dödssymbol. Den som tror påminns av strålarna om att Jesus Kristus också är uppstånden från de döda. För den troende är korset vägen till livet.

Gud välsigne dig!

Den triumferande Kristus på Jellingstenen

På runstenen i Jelling i Danmark finns Danmarks äldsta Kristusbild. Ursprungligen har stenen varit målad och en målad kopia av stenen finns på Nationalmuseum i Köpenhamn.
Vi märker snart att Jesus Kristus står med armarna utsträckta i form av ett kors, men att han inte är korsfäst. Den danske författaren Martin A. Hansen skriver:

”Nordboerne [...] har i Kristus set den triumferende himmelkonge, stærk af lykke, førende englehirden. Sådan forklares det. Og det er nok også rigtigt.
På den vis har nordboerne haft let ved at forstå de ældre romanske krucifikser, hvor Kristus ikke hænger lidende, men med kronet hoved står tronende foran livstræet. Men vi kan trøstigt gå videre, for nordboerne har forstået mere, og det var det afgørende.
De har forstået, hvorfor Kristus var stærkere end de gamle guder. Han havde nemlig mægtet, hvad de ikke kunde: at besejre døden. Han var stærkere end skæbnen, dødens lov. Han er den opstandne, og deraf vælder hans himmelstyrke."
Fra Martin A. Hansen: Orm og Tyr (Gyldendal, 1956), side 227-28

Just detta är ett budskap till oss i vår tid. Jesus Kristus har uppstått från det döda. Det är den avgörande skillnaden mellan kristen tro och andra religioner.

"Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder." (Första Korinthierbrevet 15:17)

Gud är så god att vi inte alltid kan ta det till oss

I dag på påskdagen läser vi Jonas bön i den stora fiskens buk som gammaltestamentlig läsning. Det ger oss anledning att fundera över profeten Jona.

Det var till Tarshish Jona ville fly när Gud för första gången kallade honom till profet. Vad var då Tarshish för en plats? Det vet man inte säkert. Det fanns minst tre städer med det namnet i medelhavsområdet, i nuvarande Spanien, på Sicilien och i Tunisien. Alla går säkert att hitta i charterreseföretagens kataloger och det kanske inte är så konstigt att Jona hellre drogs dit än till Nineve i nuvarande Irak, där det på den tiden kanske rådde en liknande stämning som i det nuvarande Irak. Jona väljer elegansen och lyxen i Tarshish. För det fanns lyx och elegans där. I Andra krönikeboken nämns ”guld, silver och elfenben samt apor och påfåglar” som exempel på produkter från Tarshish. Elegansen och lyxen har också stark dragningskraft på oss i vår tid även om vi väljer andra produkter än apor och påfåglar.

Guds skapelse är god. Gud har skapat allt som vi människor behöver för att leva goda liv, men när vi ibland låter begärelsen efter att ständigt få mer bli vår ledstjärna, då kan det bli så att vi väljer att gå ”bort från Herren”. Just de orden ”bort från Herren” väljer bibeln när den beskriver hur Jona väljer att åka till Tarshish i stället för att åka till Nineve för att predika. Jona väljer bort möjligheten att få vara Guds medarbetare.

I påskdagens gammaltestamentliga läsning har vi lyssnat till Jonas bön i buken på den stora fisken. För Jona har det gått så illa som det kan gå. Framför allt har Jona själv förlorat allt hopp. Om vi läser Jonas bok noggrant ser vi att besättningen ombord egentligen inte hade någon tanke på att kasta Jona överbord. De ville ro fartyget till land. Det var Jona själv som i sin hopplöshet ber dem att kasta honom överbord, vilket de till slut gör med stor tvekan.

Där, i fiskens buk, ber Jona sin bön. Man skulle kunna fråga sig om det verkligen är realistiskt att Jona skriver en så välformulerad bön liggande i fiskens buk. Och det gör han faktiskt inte heller. Han skriver faktiskt ingen bön, eftersom nästan hela bönen består av citat från Psaltaren. I den djupaste nöden kommer de gamla sångerna upp, de sånger som Jona lärde sig av sin mamma eller pappa eller av sina mor- och farföräldrar eller i dåtidens söndagsskola eller av den som lärde ut sånger i synagogan. De sånger som han inte tyckte var så häftiga när han hellre ville åka till Tarshish än till Nineve. De sångerna bär honom nu i den svåra stunden. De som hade lärt honom sångerna gjorde en stor nytta. De sångerna gör att hans liv vänder. Att kunna sånger eller den kristna trons grunder utantill är en skatt som är värd oerhört mycket.

Livet vänder. Trots att det dröjer tre dagar och tre nätter innan fisken kastar upp honom på land förstår Jona att räddningen kommer från Herren.

Jag vet inte om ni har tänkt på det men Jona är faktiskt den ende riktigt framgångsrike profeten i gamla testamentet. När Jona predikade i Nineve trodde folket på vad Gud hade sagt. Stora som små fastade och klädde sig i säcktyg och själve kungen steg upp från sin tron, tog av sig sin mantel svepte sig i säcktyg och satte sig i gruset och vi kan utgå ifrån att de också gjorde bot och bättring och aktivt bekämpade stölder, äktenskapsbrott, förtal, mord, frosseri, och alla andra synder i sina liv.

Jona var faktiskt en riktigt lyckad predikant och han gjorde också en upptäckt. Det fanns en hunger efter att höra Herrens ord i Nineve, kanske en större hunger än i Tarshish, och framför allt var människorna där inte så förfärliga som Jona hade föreställt sig.

Av berättelsen om Jona kan vi lära oss att det ibland krävs något alldeles extraordinärt för att rubba vårt tvivel att Gud är god. Gud väljer ut Jona till profet, och han väljer i stället att åka till Tarshish, och det behövs en stor fisk som slukar honom i tre dagar, för att han verkligen skall förstå att Gud är god och att Gud har en plan med hans liv.

Så är det också med Jesu uppståndelse. Gud har vunnit segern över döden och segern över ondskan. Det gäller nu för oss människor att ta till oss att Gud är så god att han har låtet det här hända.

Kristus är uppstånden!
Han är sannerligen uppstånden!

En del har lätt att komma till tro, för andra tar det tid

Av berättelsen om Jona kan vi lära oss att det ibland krävs något alldeles extraordinärt för att rubba en människas tvivel att Gud är god. Gud väljer ut Jona till profet, och han väljer i stället att åka till Tarshish, och det behövs en stor fisk som slukar honom i tre dagar, för att han verkligen skall förstå att Gud är god och att Gud har en plan med hans liv.

I Johannes evangeliums 20:e kapitel har vi hört om hur Maria från Magdala ser två änglar i vita kläder i graven och ändå säger hon: ”De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom.” Två änglar i vita kläder i graven och ändå förstår inte Maria att Jesus har uppstått.

Med Johannes var det faktiskt tvärt om. När han kom till graven var den tom, bindlarna låg kvar. Det står inte något om några änglar i graven, utan det står bara: ”Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda.” Det märkliga är att Johannes trodde, fast han ännu inte hade förstått skriftens ord att Jesus skulle uppstå.

Visst är det intressant att vi människor är så olika. En del har svårt att tro till en början. De behöver tid på sig. Jona måste sitta tre dygn i en fiskmage, och Maria från Magdala fattar ingenting fast hon ser två änglar i vita kläder. Johannes däremot, han bara ”såg och trodde”, fast inte heller han egentligen hade förstått att Jesus skulle uppstå.

Vetskapen att vi människor är olika bör också hjälpa oss att se med varm blick på människor som tror på ett annat sätt än vi. Kristna människor har ibland haft lätt att döma andra som tror för mycket, för litet eller på fel sätt. Just därför är det så härligt att läsa om Maria som inte ens trodde här hon såg änglar och Johannes som trodde innan han förstod.

I Dagen skriver Eva Cronsioe om att se på Jesu uppståndelse med nya ögon.

Gud välsigne dig!