En människas hemligheter

"Jag är den som utplånar dina överträdelser
för min egen skull, säger Herren,
och dina synder kommer jag inte mer ihåg." (Jesaja 43:25, 1917 års bibelöversättning)

Alla människor har sina hemligheter. Det är inte meningen att vi skall berätta allt om våra privatliv offentligt, helt enkelt för att ingen människa och ingen familj skulle må bra av att allt basuneras ut offentligt. Samtidigt har varje människa begått både misstag och synder, ibland av oförstånd, andra gånger med berått mod. Vi lär av misstagen och synderna och de flesta människor är också läraktiga. Man gör ogärna om det som man har upptäckt är skadligt.
När det gäller de större misstagen och synderna är det viktigt att man tar ansvar för dem. Att gå till bikt är ett bra sätt att ta ansvar. Det vikigaste är att man själv får nämna sina synder vid namn. Då är det lättare att avstå från dem i framtiden. Om man inte nämner dem vid namn är det större risk att man fortsätter samma beteende och inte erkänner att det är en synd.

Bikt är givetvis något man gör enskilt, inför Gud, i närvaro av en präst som har tystnadsplikt och som på Guds uppdrag tillsäger syndernas förlåtelse och som eventuellt kan ge något gott råd inför framtiden.

Ett bibelord från Jesaja säger att Gud utplånar våra synder för sin egen skull. Han vill alltså inte älta dem och plåga människor genom att påminna oss om våra synder. Det som är förlåtet är förlåtet.

Tänk om vi skulle ha samma inställning till varandra. Maria Küchen skriver i Dagen "Jag vill lämna kungen i fred". Det gör hon rätt i. Både kungen och alla andra har rätt att inför Gud nämna sina synder vid namn, och vilka synder han bär på är hans privatsak. Om du aldrig har gått till bikt är det en möjlighet även för dig.

Gud välsigne dig!