Gud i naturen

I vissa perioder i livet dignar vi människor under problem och det känns som om det inte finns någon hjälp att få.
Allt sådant här och mycket annat leder till stress. Stress uppkommer i utmaningar när individen är med om utmaningar som innefattar krav som individen anser överskrider ens egen kapacitet. Detta orsakar mental oro med tankar på misslyckande och larmsignaler som man reagerar på genom att fly, attackera eller bli passiv.
Både negativa händelser som förlust av anhörig, ekonomiska problem, problem med nära anhörig, sjukdom, att bli utnyttjad eller förbisedd, arbetslöshet och bråk” och positiva händelser som att ”befordras, gifta sig, få barn, eller påbörja en utbildning” kan orsaka stress för somliga personer.
En som var stressad var profeten Elia. Elia var i en stituation där han var akut stressad eftersom kung Achavs gemål drottning Isebel förföljde profeterna. Elia var rädd och flydde för sitt liv. Han hade gjort sitt yttersta för Herren, och han hade faktistkt fått se flera under. Däremot hade de flesta andra övegett Guds förbund och många profeter hade blivit dödade. ”Jag är ensam kvar,” suckade han.

När Herrens ord kommer till Elia så är det faktiskt en fråga: ”Varför är du här, Elia?”
Vi tänker oss oftast att Guds ord är en uppmaning att göra något, eller ett tröstens ord, ett evangelium, men här är det en fråga. Samma sak är det för oss. Guds ord – det levande ordet – kan ibland innebära att Gud ger oss tid och möjlighet att svara på en fråga och själva komma på svaret på något som har gått och gnagt inne i oss. Gud frågade ”Varför är du här, Elia?”
Elia svarade inte på frågan. Men jag tänker göra det. Elia var på berget för att söka Gud.

Gud svarade när Elia sökte honom. Gud säger till Elia "ta vägen till Damaskus öken" Elia skall fortsätta att vara i öde trakter för att bli helad. Naturen är skapad av Gud och naturen är därför helande för oss. Den är ett bra ställe för att söka Gud. ”Han för mig till vatten där jag finner ro.” (I dag 5 juni är det för övrigt världsmiljödagen.)
Vid ett tillfälle sade Jesus till sina lärjungar: "Följ med mig bort till en öde trakt, så att vi får vara ensamma och ni kan vila er lite." (Mark 6:31)

Det är en stående order till oss, att vi ibland skall ta det lugnt. Elia behövde vara stilla, Jesus behövde vara stilla. Jag och du behöver det. Vi kan inte lösa all världens problem hur mycket vi än anstränger oss.

I dagens evangelium utlovar Jesus sanningens ande till oss: När han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen. Kanske det är så enkelt att vi måste se till att vi är mottagliga för sanningens ande för att ha någon chans att ta emot honom. Men sanningens ande uppmanar oss inte till passivitet. Det är modernt att säga: "Jag finner Gud i naturen. Jag behöver ingen kyrka." Till den som säger så kan vi säga. Du har börjat förstå Gud, men det finns mer...

Men Gud sände inte Elia bara till öknen. Gud sade också till Elia "gå in i staden". Elia blev sänd som missionär. Kristen tro handlar om något mer, om att vi är insatta i ett större sammanhang. Att vi finns med i en kristnen församling. Att liksom Jesu lärjungar och det kvinnor som följde honom, hålla ihop i ständig bön. Kristen tro handlar om en gemenskap.

Han fick också en tredje uppmaning: "Elisha, Shafats son, från Avel Mechola skall du smörja till profet efter dig." En prioriterat viktig uppgift för alla kristna är att föra vidare den kristna tron och traditionen till det kommande släktet. När Elia smorde Elisha till profet, handlade det om att överlämna ett förtroende. ”Jag är ensam kvar,” hade Elia suckat litet tidigare. När Elia smorde Elisha till profet kunde han inte längre tänka "Jag är ensam kvar".
Elia hade mycket kvar att ge trots att kan skulle utse sin efterträdare.

När man dignar under problem. Då är det dags att komma ihåg vad Gud sade till profeten Elia: Gå till öknen, till staden och smörj en efterträdare. Alltså ta det lugnt, men på sikt skall du ta tag i saken, och ta hjälp av andra.

Gud välsigne dig!