En del har lätt att komma till tro, för andra tar det tid

Av berättelsen om Jona kan vi lära oss att det ibland krävs något alldeles extraordinärt för att rubba en människas tvivel att Gud är god. Gud väljer ut Jona till profet, och han väljer i stället att åka till Tarshish, och det behövs en stor fisk som slukar honom i tre dagar, för att han verkligen skall förstå att Gud är god och att Gud har en plan med hans liv.

I Johannes evangeliums 20:e kapitel har vi hört om hur Maria från Magdala ser två änglar i vita kläder i graven och ändå säger hon: ”De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom.” Två änglar i vita kläder i graven och ändå förstår inte Maria att Jesus har uppstått.

Med Johannes var det faktiskt tvärt om. När han kom till graven var den tom, bindlarna låg kvar. Det står inte något om några änglar i graven, utan det står bara: ”Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda.” Det märkliga är att Johannes trodde, fast han ännu inte hade förstått skriftens ord att Jesus skulle uppstå.

Visst är det intressant att vi människor är så olika. En del har svårt att tro till en början. De behöver tid på sig. Jona måste sitta tre dygn i en fiskmage, och Maria från Magdala fattar ingenting fast hon ser två änglar i vita kläder. Johannes däremot, han bara ”såg och trodde”, fast inte heller han egentligen hade förstått att Jesus skulle uppstå.

Vetskapen att vi människor är olika bör också hjälpa oss att se med varm blick på människor som tror på ett annat sätt än vi. Kristna människor har ibland haft lätt att döma andra som tror för mycket, för litet eller på fel sätt. Just därför är det så härligt att läsa om Maria som inte ens trodde här hon såg änglar och Johannes som trodde innan han förstod.

I Dagen skriver Eva Cronsioe om att se på Jesu uppståndelse med nya ögon.

Gud välsigne dig!