Vi skall i dag stanna inför ett ord i långfredagens evangelium. Det är ordet ”själv” i meningen ”Jesus bar själv sitt kors ut till den plats som kallas skallen, på hebreiska Golgota.” (Johannesevangeliet 19:17) Vad betyder egentligen ordet ”själv”? Det är in intressant och omdebatterad språklig fråga. Det är dessutom en viktig fråga. Innan vi kan reda ut vad det innebär att Jesus själv bar sitt kors, måste vi veta vad ”själv” betyder. Fram till för ett tjugotal år sedan stod det helt klart att ordet ”själv” betyder ”utan hjälp”. Om man sade att ett litet barn kunde gå själv, betydde det att barnet hade lärt sig att gå och att det inte behövde hjälp av någon som höll det i handen. Likaså om någon kunde gå själv efter en svår sjukdom, så betydde det att krafterna hade kommit tillbaks, så att denne kunde röra på sig.
Ett helt annat ord är ”ensam”. Ensam betyder ”utan sällskap”. Om man säger om ett barn att det kan gå ensam till staden betyder det inte att det är nog stort för att gå utan stöd, utan att det är nog stort för att utan sällskap av en vuxen eller ett annat barn gå ensam till staden.
Under de senare åren har man allt oftare börjat blanda ihop de här två begreppen. Det finns en del som säger att det skall gå själv till staden, och då menar att de skall gå ensamma, utan sällskap. De menar inte att de skall gå utan hjälp av rullator eller gåstol.
”Jesus bar själv sitt kors ut till den plats som kallas skallen, på hebreiska Golgota.” Betyder det då att Jesus bar sitt kors utan hjälp eller utan sällskap? Vår nuvarande bibelöversättning Bibel 2000 är en fantastiskt noggrant tillkommen översättning, där varje ord är vägt och noggrant kontrollerat. Därför kan vi utgå från att ”själv” i texten betyder ”utan hjälp”, inte ”utan sällskap”. Jesus bar alltså sitt kors utan hjälp, inte utan sällskap. Enligt Matteus, Markus och Lukas fick Jesus till och med hjälp av Simon från Kyrene. Man brukar räkna med att Jesus bar sitt kors själv en del av vägen och sedan fick hjälp av Simon från Kyrene.
Vi människor har våra kors som vi måste bära själva. Det finns många sorters kors: sjukdom, en anhörigs sjukdom, anhörigas död, att inte få vad man längtar efter, att inte bli det man skulle vilja bli, äktenskapsproblem, skilsmässa, att ha varit mobbad, synder som man själv har begått. De flesta – nästan alla – människor har något kors att bära i sitt liv. Sitt kors måste man vanligtvis bära själv. Det finns sällan eller aldrig någon Simon från Kyrene som dyker upp och hjälper en på vägen. Jag hörde för en tid sedan en psykolog som menade att många människor – särskilt ungdomar – har blivit mycket skörare under de senaste åren. För tjugo år sedan skulle det inte förekomma att en ung man sökte psykologhjälp för att flickvännen hade gjort slut. Hur man skall göra för att ”må bra” har blivit ett så vanligt samtalsämne både i media och människor emellan att en del människor tar det för givet att man skall må bra hela tiden och att något är fel om man inte gör det och att man måste göra så att man omedelbart börjar må bra igen, helst med professionell hjälp. Men sådant är inte livet. De flesta människor har kors och sina kors får man bära själv, men då är det viktigt, mycket viktigt, att komma ihåg att själv och ensam inte är samma sak. Vi är aldrig ensamma. Profeten Jesaja skriver om Herrens lidande tjänare:
”Han hade inget ståtligt yttre
som drog våra blickar till sig,
inget utseende som tilltalade oss.
Han var föraktad och övergiven av alla,
en plågad man, van vid sjukdom,
en som man vänder sig bort ifrån.
Han var föraktad, utan värde i våra ögon.” (Jesaja 53:2-3)
Vi är alltså inte ensamma. Jesus har också burit sitt kors. Jesu kors handlar inte bara om korset som avrättningsredskap. Han har också gått igenom lidande av många andra typer i sitt liv. Med sitt heliga och dyra blod och med sitt oskyldiga lidande och sin död har Jesus Kristus förlossat, friköpt och vunnit mig, från alla synder, från döden och djävulens våld. Inte genom att bära våra kors – dem måste vi bära själva – utan att genom bära sitt kors, där vår och hela världens synd ligger. Här i livet kan vi ibland få vila våra trötta pannor mot Kristi kors, men vi får fortsätta att bära våra egna kors ända tills vi får gå in i det eviga livet när Gud skall lyfta våra bördor och torka alla tårar från våra ögon.
Minnesord: Våra kors bär vi själva, men inte ensamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar