Herren är min Herde (nu), ingenting skall fattas mig (framtid)

"Herren är min herde,
ingenting skall fattas mig.
han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.
han ger mig ny kraft
och leder mig på rätta vägar,
sitt namn till ära." (Psaltaren 23:1-3)

När man läser herdepsalmen ser man att vissa av raderna i psalmen är skrivna i presens (nutid) och andra i futurum (framtid). "Ingenting skall fattas mig" är ett exempel på en rad som är skriven i futurum. Hur kommer det då sig att vissa rader är skrivna i framtidsform?
En möjlig förklaring är att raderna i presens är en förutsättning för att det som står i futurum skall inträffa. För att "ingenting skall fattas mig" i framtiden, måste jag först låta Herren vara min herde. Jag måste alltså låta honom leda mig med sina bud (på rätta vägar) och sitt evangelium (så att jag ger hans namn ära). Jag måste låta honom ge mig vila och ge mig tid att vila. Jag måste föras i vall på gröna ängar och både få kroppslig näring (riktig kost) och andlig näring (Guds ord). Då kan jag förvänta mig att "ingenting skall fattas mig".
Naturligtvis måste jag också ha riktiga förväntningar på vad som är ett gott liv. Om jag har alltför stora förväntningar på att göra alltför mycket, köpa alltför mycket, uppleva alltför mycket, då kommer jag aldrig att känna att inte något fattas mig, men då har jag å andra sidan inte gått på rätta vägar.
En sund livsstil, där Gud får plats i ens liv, skyddar givetvis inte mot alla olyckor, men mot vissa felsteg i livet.

Gud välsigne dig!