När vi vill lyssna talar Gud

"Jag berättar hur jag levt
och du ger mig svar,
lär mig dina stadgar." (Psaltaren 119:26)

Det här verser ur Psaltaren säger något viktigt. Det är först när vi efterfrågar kunskap som vi riktigt kan ta till oss svaret. Så är det också med det vi lär oss i den kristna tron. Vi måste vara öppna, fulla av längtan att ta emot, för att kunna ta till oss det som Gud vill ge oss.
Ibland är vi alltför otåliga och väntar att Gud snabbt skall lösa våra problem eller ge oss svar på våra frågor. Då måste vi se till att vi än en gång formulerar vad vi har på hjärtat, än en gång formulerar våra glädjeämnen och sorger. Så kan vi börja att än en gång söka Guds svar. Det är bara bra att längtan växer sig starkare.
Ibland kan det vara så att vi måste göra våra misstag i livet för att bli riktigt läraktiga. Att göra misstag är dock inte något självändamål. Författaren till Psaltaren 119 avundas andra: "Lycklig den vars liv är fläckfritt, den som följer Herrens lag." (v. 1). Hans eget liv är inte så enkelt: "Jag är bedrövad och gråter, res mig upp, som du har sagt." (v. 28) Han räknar alltså med att Gud ändå skall finnas med och att livet skall vända.

På vägen formulerar också psalmisten några verser som Martin Luther rekommenderar som en bön inför bibelläsningen:
"Visa mig, Herre, dina stadgars väg,
och jag skall följa den till slutet.
Ge mig förstånd att lyda din lag,
att hålla den helt och fullt.
Led min vadring efter dina bud,
den stigen går jag med glädje." (v. 33-35).