Jag - en tjänare?

"Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss." (Filipperbrevet 2:5-7)

Bibeln lär oss att vi människor är skapade till Guds avbilder. På sätt och vis har vi alla något gudomligt i oss. Det är ett värde som ingen och inget kan ta ifrån oss. Så fort vi börjar jämföra oss med andra finns dock risken att vi går fel. Vi vill tävla med andra, vara skickligare, mer lyckade, mer älskade, mer andliga... Vi nöjer oss inte med att glädjas över att vara skapade till Guds avbilder, utan vill tävla med allt och alla.
Därför behöver vi Jesus. Han blev "som en av oss". Just i uttrycket "en av oss" ligger mycket visdom. Det viktigaste i livet är inte att vara lyckad och unik. Betydligt viktigare är att fungera tillsammans med andra människor, att dra sitt strå till stacken. När Jesus blev "som en av oss" handlar det inte om att han var orolig för att vara annorlunda. Nej, det handlar just om att han såg sig som en tjänare.
Liselotte J Andersson skirver i Dagen om Jesu tårar. Eftersom han var en sann människa grät han ibland med andra.
När vi går in i stilla veckan kan vi ta med frågan. Är det viktigaste för mig att jag känner mig lyckad och unik eller att jag antar en tjänares gestalt och är en av många.

Gud välsigne dig!