Gud är så god att vi inte alltid kan ta det till oss

I dag på påskdagen läser vi Jonas bön i den stora fiskens buk som gammaltestamentlig läsning. Det ger oss anledning att fundera över profeten Jona.

Det var till Tarshish Jona ville fly när Gud för första gången kallade honom till profet. Vad var då Tarshish för en plats? Det vet man inte säkert. Det fanns minst tre städer med det namnet i medelhavsområdet, i nuvarande Spanien, på Sicilien och i Tunisien. Alla går säkert att hitta i charterreseföretagens kataloger och det kanske inte är så konstigt att Jona hellre drogs dit än till Nineve i nuvarande Irak, där det på den tiden kanske rådde en liknande stämning som i det nuvarande Irak. Jona väljer elegansen och lyxen i Tarshish. För det fanns lyx och elegans där. I Andra krönikeboken nämns ”guld, silver och elfenben samt apor och påfåglar” som exempel på produkter från Tarshish. Elegansen och lyxen har också stark dragningskraft på oss i vår tid även om vi väljer andra produkter än apor och påfåglar.

Guds skapelse är god. Gud har skapat allt som vi människor behöver för att leva goda liv, men när vi ibland låter begärelsen efter att ständigt få mer bli vår ledstjärna, då kan det bli så att vi väljer att gå ”bort från Herren”. Just de orden ”bort från Herren” väljer bibeln när den beskriver hur Jona väljer att åka till Tarshish i stället för att åka till Nineve för att predika. Jona väljer bort möjligheten att få vara Guds medarbetare.

I påskdagens gammaltestamentliga läsning har vi lyssnat till Jonas bön i buken på den stora fisken. För Jona har det gått så illa som det kan gå. Framför allt har Jona själv förlorat allt hopp. Om vi läser Jonas bok noggrant ser vi att besättningen ombord egentligen inte hade någon tanke på att kasta Jona överbord. De ville ro fartyget till land. Det var Jona själv som i sin hopplöshet ber dem att kasta honom överbord, vilket de till slut gör med stor tvekan.

Där, i fiskens buk, ber Jona sin bön. Man skulle kunna fråga sig om det verkligen är realistiskt att Jona skriver en så välformulerad bön liggande i fiskens buk. Och det gör han faktiskt inte heller. Han skriver faktiskt ingen bön, eftersom nästan hela bönen består av citat från Psaltaren. I den djupaste nöden kommer de gamla sångerna upp, de sånger som Jona lärde sig av sin mamma eller pappa eller av sina mor- och farföräldrar eller i dåtidens söndagsskola eller av den som lärde ut sånger i synagogan. De sånger som han inte tyckte var så häftiga när han hellre ville åka till Tarshish än till Nineve. De sångerna bär honom nu i den svåra stunden. De som hade lärt honom sångerna gjorde en stor nytta. De sångerna gör att hans liv vänder. Att kunna sånger eller den kristna trons grunder utantill är en skatt som är värd oerhört mycket.

Livet vänder. Trots att det dröjer tre dagar och tre nätter innan fisken kastar upp honom på land förstår Jona att räddningen kommer från Herren.

Jag vet inte om ni har tänkt på det men Jona är faktiskt den ende riktigt framgångsrike profeten i gamla testamentet. När Jona predikade i Nineve trodde folket på vad Gud hade sagt. Stora som små fastade och klädde sig i säcktyg och själve kungen steg upp från sin tron, tog av sig sin mantel svepte sig i säcktyg och satte sig i gruset och vi kan utgå ifrån att de också gjorde bot och bättring och aktivt bekämpade stölder, äktenskapsbrott, förtal, mord, frosseri, och alla andra synder i sina liv.

Jona var faktiskt en riktigt lyckad predikant och han gjorde också en upptäckt. Det fanns en hunger efter att höra Herrens ord i Nineve, kanske en större hunger än i Tarshish, och framför allt var människorna där inte så förfärliga som Jona hade föreställt sig.

Av berättelsen om Jona kan vi lära oss att det ibland krävs något alldeles extraordinärt för att rubba vårt tvivel att Gud är god. Gud väljer ut Jona till profet, och han väljer i stället att åka till Tarshish, och det behövs en stor fisk som slukar honom i tre dagar, för att han verkligen skall förstå att Gud är god och att Gud har en plan med hans liv.

Så är det också med Jesu uppståndelse. Gud har vunnit segern över döden och segern över ondskan. Det gäller nu för oss människor att ta till oss att Gud är så god att han har låtet det här hända.

Kristus är uppstånden!
Han är sannerligen uppstånden!

En del har lätt att komma till tro, för andra tar det tid

Av berättelsen om Jona kan vi lära oss att det ibland krävs något alldeles extraordinärt för att rubba en människas tvivel att Gud är god. Gud väljer ut Jona till profet, och han väljer i stället att åka till Tarshish, och det behövs en stor fisk som slukar honom i tre dagar, för att han verkligen skall förstå att Gud är god och att Gud har en plan med hans liv.

I Johannes evangeliums 20:e kapitel har vi hört om hur Maria från Magdala ser två änglar i vita kläder i graven och ändå säger hon: ”De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom.” Två änglar i vita kläder i graven och ändå förstår inte Maria att Jesus har uppstått.

Med Johannes var det faktiskt tvärt om. När han kom till graven var den tom, bindlarna låg kvar. Det står inte något om några änglar i graven, utan det står bara: ”Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda.” Det märkliga är att Johannes trodde, fast han ännu inte hade förstått skriftens ord att Jesus skulle uppstå.

Visst är det intressant att vi människor är så olika. En del har svårt att tro till en början. De behöver tid på sig. Jona måste sitta tre dygn i en fiskmage, och Maria från Magdala fattar ingenting fast hon ser två änglar i vita kläder. Johannes däremot, han bara ”såg och trodde”, fast inte heller han egentligen hade förstått att Jesus skulle uppstå.

Vetskapen att vi människor är olika bör också hjälpa oss att se med varm blick på människor som tror på ett annat sätt än vi. Kristna människor har ibland haft lätt att döma andra som tror för mycket, för litet eller på fel sätt. Just därför är det så härligt att läsa om Maria som inte ens trodde här hon såg änglar och Johannes som trodde innan han förstod.

I Dagen skriver Eva Cronsioe om att se på Jesu uppståndelse med nya ögon.

Gud välsigne dig!