Vår längtan kommer från Gud

Det är inte ovanligt att människor inom sig känner en slags djup längtan efter något mer i livet. De känner att de har allt det materiella som de har strävat efter och vill därför ha "något annat" också. Kanske de känner att det är något andligt de söker, men de vill inte kalla det andliga "Gud" och än mindre kalla sig själva "kristna". Ändå känner de här människorna en oro inom sig. Den oron kan vara nedlags av Gud själv. När Jesus sände ut sina lärjungar att döpa och undervisa sade han också: "Och jag är med er alla dagar till tidens slut." (Johannesevangeliet 28:20). Vi tänker oss ibland att Jesus är med oss genom att ge oss trygghet och beskydd, men Jesu närvaro kan också visa sig genom en oro. En oro som driver oss närmare Gud, närmare Jesus. En oro som inte kan stillas av konsumtion, pengar eller karriär. En oro som driver oss att räkna med Gud som en faktor i våra liv.

Nu på andra söndagen i påsktiden läser vi om lärjungen Tomas som först inte ville tro:
"En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren", men han sade: "Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte." En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid åt er alla." Därefter sade han till Tomas: "Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!" Då svarade Tomas: "Min Herre och min Gud." Jesus sade till honom: "Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror." (Johannesevangeliet 20:24-28)
Det är viktigt att minnas att Jesus inte lämnade Tomas, utan inväntade honom.
I Dagen skriver Joel Halldorff mer om hur Tomas mötte Jesus bortom ord och argument.

Gud välsigne dig!