Att be till Fadern, Sonen och Anden

"Jag tror på [...] den helige Ande, herren och livgivaren,
som utgår av Fadern och Sonen,
på honom som tilliga med Fadern och Sonen
tillbedes och äras..."
Nicenska trosbekännelsen

I olika kyrkor ber man på olika sätt. I Svenska kyrkan ber man ofta till Gud och tilltalar honom ibland "käre himmelske Fader". Bönen riktas alltså till den sidan av den treenige guden som vi kallar Fadern. Det mest kända exemplet på en bön som riktas till Fadern är den bön som Jesus Kristus själv har lärt oss:
"Fader vår som är i himmelen..."

I frikyrkor - men också i de ortodoxa kyrkorna - ber man gärna till Jesus. "Så stenade de Stefanus, under det att han bad: "Herre Jesus, tag emot min ande." (Apostlagärningarna 7:59). I frikyrkorna och karismatiska rörelser finns de s.k. bönesuckarna när man helt enkelt nämner namnet "Jesus". Samma enkla Jesusbön bedes också i de ortodoxa kyrkorna, men där finns också den längre Jesusbönen:
"Herre, Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig."

Bland annat i de katolska och ortodoxa kyrkorna förekommer också bön till den helige Ande, särskilt under dagarna mellan pingst och Kristi himmelsfärds dag. En sådan bön finns också i den svenska psalmboken nr 361:
"O du helge Ande, kom.
Fyll dina trognas hjärtan
med nåd och frid
och tänd i dem kärlekens eld,
din levande låga,
du som från skilda länder och språk
samlar folken i kristen tro och endräkt:
en enda helig kyrka.
Halleluja! Halleluja!

Det kan kännas ovant att möta andra kristna som ber på sätt som en själv inte är van med, men vi behöver inte känna någon oro över det. Det viktigaste är att man ber, att hjärtats samtal med Gud får pågå. Hur man ber är underordnat. Om man så vill kan man ändå pröva på att be på ett sätt som man inte är van med i sin egen kyrka. Gud har skapat oss olika. Det är därför vi ber på olika sätt. Olikheterna mellan oss människor följer däremot inte samfundsgränserna.

Gud välsigne dig!