Ibland drar vi människor upp konstlade gränser. En av de gränserna är gränsen mellan andligt och världsligt. Den gränsen finns inte hos Jesus. I Johannesevangeliets sjätte kapitel ger Jesus mat åt fem tusen män, kvinnor och barn. De folk som har blivit mättat av brödet får sedan höra Jesus tala om livets bröd. Om "livets bröd" syftar på det bröd som människorna just ätit, på nattvarden eller på Jesu förkunnelse framgår inte klart, men det spelar inte heller någon roll. Gud ger oss sina goda gåvor på så många olika sätt.
Naturen, Jesusordet, gemenskapen mellan människor, god mat, bönen: allt kan bygga upp oss och förmedla Guds godhet och nåd om det används på rätt sätt. Vi behöver inte fly från vardagen för att söka det andliga, eftersom Gud redan finns i oss och i gemenskapen mellan människor.
Det är nog därför nattvarden hör hemma i gudstjänsten. Det världsliga och det andliga hör ihop. Att dela brödet och vinet är ett tecken så starkt att det inte kan ersättas med ord. I Dagen skriver Joakim Hagerius om hur man i en frikyrka - Saronkyrkan i Göteborg - började fira nattvard varje söndag.
Visst kan Gud ge oss samma gåvor - kärlek, nåd och förlåtelse - även utan nattvarden. Jesus kanske instiftade nattvarden kanske delvis av pedagogiska skäl: för att vi människor lättare tar till oss Guds kärlek, nåd och förlåtelse när vi får äta med Gud och med varandra. För övrigt är det också lättare att känna sig försonad med någon av sina medmänniskor om man äter med honom eller med henne, än om man bara får ett sms med ett nog så trevligt budskap.
Gud välsigne dig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar