Korstecknet, en symbol fylld av innehåll

Ibland är livet intensivt eller tungt. Man kanske inte har tid eller ork att formulera böner. Då kan det vara en god idé att helt enkelt be Fader vår, bönen som Jesus själv lärde oss.

En annan möjlighet är att man helt enkelt gör korstecknet. Det är inte en som symbol, utan en symbol fylld av innehåll. När man för íhop den högra handens tumme, pekfinger och långfinger påminner man sig om att Gud är treenig: Fader, Son och Ande. När man viker in ringfingret och lillfingret i handen påminner man sig om att Jesus hade två naturer: Han var både Gud och människa. Så för man handen från pannan till bröstkorgen och därefter från den vänstra till den högra axeln. När handen rörs nedåt tänker man på att Sonen steg ned från himmmelen och blev människa för vår skull. När handen förs mellan axlarna påminner det oss om den helige Ande som finns närvarande över jorden.

Korstecknet är en påminnelse om att vi är döpta i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Det är en också en bön om Guds beskydd.

Goda vänner kan ibland sitta tysta i varandras sällskap när man känner att allt är sagt. Ibland behöver vi få vara tysta inför Gud. Ett korstecken räcker som en hälsning till Gud: Här är jag.