Det har sällan talats så mycket om utmattningsdepressioner, curlingföräldrar och livspussel som i vår tid. Många människor får allt mer att göra. Arbete, hemarbete och fritidsaktiviteter tar både tid och kraft. Än tröttare blir man om man dessutom försöker dämpa olustkänslorna med alkohol.Tröttheten skruvas upp så mycket att vissa människor till slut blir sjukskrivna av långvarig överansträngning.
I detta sammanhang finns det ett Jesusord som är särskilt aktuellt: "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila." (Matteusevangeliet: 11:28): Jesu uttalande är kanske inte lätt att omedelbart ta till sig. Vi kanske tänker oss att det handlar om ytterligare en aktivitet som vi skall lägga på alla andra så att vi blir ändå mer stressade och får än mindre tid.
Men det är nog inte det som Jesus syftar på. Jesus lär oss vad livskvalitet är genom att peka på vad som är centralt och vad som är mindre centralt i livet. Framför allt varnar Jesus oss för att sträva för mycket efter pengar, framgång, makt och ära. Priset för det är för högt: "Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men får betala med att mista sig själv?" (Lukasevangeliet 9:25).
Det finns många exempel på människor som kommit till en vändpunkt i livet. De har insett att strävan efter pengar, framgång, makt och ära leder till långvarig överansträngning och till att vi kanske har missat sådant som är mer värdefullt i livet: vila, tid för andra människor, en lugn promenad.
Vad är då centralt i livet? Det måste varje människa svara på för sig själv, men svaren brukar vara ganska lika: tid för en själv, tid för de närmaste och tid för Gud.
Om vi lägger ifrån oss de bördor som vi går och bär på i onödan när vi hör Jesu ord, får vi frid med Gud och med oss själva.
Att utmattningsdepressionerna har blivit allt vanligare i vår tid när Sverige är mer sekulariserat än någonsin är knappast något sammanträffande. När kristen tro finns med i livet finns tid både för andakt, vila och mänsklig gemenskap. En bok av Elisabet Gerle som recenseras i Dagens nyheter citerar en engelsk teolog som fastslår att den vetenskapliga rationalismen inte alls befriat oss från det onda i världen, som nyateister/"humanister" vill antyda Nyateismen vill bryta upp den sociala gemenskap som finns i kyrkan och kristen tro. De människor som förlorar den sociala gemenskapen i tron förlorar något viktigt och centralt i livet. Den sociala gemenskapen är inte alltid lätt att hitta på andra platser.
Jesus pekar på vad som är centralt i livet. När vi är medvetna om vad som är centralt och vad som är mindre centralt infinner sig vilan och friden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så sant. När man drabbas av sjukdom, utmattning är det så viktigt att vi medmänniskor finns till för varandra. Som sjuk är det lätt att tappa fotfästet ett tag, då är det gott med en medmänniska att samtala med, ta en promenad med (promenaden är som fysisk meditation) Få känna att det finns en gemenskap social och mänsklig. I vårt prestationsinriktade samhälle är det svårt att hamna i "utanförskap". Kanske förlora kollegor, statusen det ger att ha ett arbete att gå till samt förlusten av respekt då man inte bidrar till samhället...Det är mycket som vi inte tror är så centralt i livet som det upplevs när man blir av med det..Viktigt att stödja varandra till vila, frid och vara noga med återhämtning!
SvaraRadera