Först förlåta, sedan bli förlåten

Ibland sitter vi fast i bitterhet. Vi ältar orättvisor som vi varit utsatta för. Någon kanske verkligen har behandlat oss illa, men den bitterhet vi känner för det står inte i proportion till det vi har blivit utsatta för. Även om vi en gång hade orsak att känna oss upprörda, skadas vi mer av den långa utdragna bitterheten än av den händelse som vi en gång reagerade på. Man säger ibland att man måste "släppa" en händelse för att man skall få frid.

Jesus är helt inne på samma linje. I Fader vår ber vi: "och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro" (Matteusevangeliet 6:12). ¨Några verser senare förklarar Jesus: "Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser." (v. 14-15).

Det kanske kan kännas hårt att Gud inte förlåter oss om inte vi förlåter andra. Då skall vi komma ihåg att det inte är av oginhet som Gud håller kvar förlåtelsen. Tvärtom. För att vi skall kunna gå vidare som förlåtna och upprättade människor utan bitterhet måste vi förlåta andra. Om Gud skulle förlåta oss men vi går vidare och är bittra över andra, skulle vi däremot inte gå vidare som hela människor.

Vad skall vi då göra om vi inte kan förlåta en människa som gjort oss ont? Det viktiga är att vi bestämmer oss för att vi vill förlåta. Vi bestämmer att vi skall tänka på det som har hänt allt mer sällan och låta det goda som livet har att ge oss en allt större plats. Det kanske inte är möjligt att älska de människor som gjort oss illa, men vi skall inte heller låta dem fortsätta att göra oss illa genom att det som de gjort tar upp våra tankar. Bestäm dig för att gå vidare som en allt friare människa.

Det finns dock tillfällen när det över huvud taget inte är möjligt att förlåta. Ännu nio år efter terrorattentaten i New York är människor inte överens om hur man skall hantera det som hänt, som framgår av artiklar i Dagen, Dagens nyheter och i Svenska dagbladet Om man inte kan förlåta skall man inte heller låtsats att man har förlåtit. Däremot måste man kämpa för att inte bli förblindad av sitt hat så att man beskyller oskyldiga människor för det som andra gjort. Det är givetvis inte alla muslimers fel att ett fåtal människor stod bakom terrorattntatet, lika litet som det är alla kristnas fel om någon kristen bär sig illa åt eller det är alla brunhårigas fel om en brunhårlig är kriminell.

Alltså: Förlåt om du kan. Om du inte kan förlåta, låt inte hatet ta upp dina tankar så att det förstår resten av ditt liv och beskyll inga oskyldiga för det som hänt.
Gud välsigne dig!