Konsten att förlåta och att bli förlåten

"Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn..." (Psaltaren 23:5)

En del människor har fiender, eller åtminstone upplever de vissa andra som fientligt inställda. Andra kanske inte skulle kalla någon annan fiende, men kanske ändå kan peka ut någon människa som någon gång har sårat en eller som man har en ansträngd relation till.
Jesus är mycket tydlig om förlåtelse när han lärde oss Herrens bön: "och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro." Ibland invänder vi att vi kanske inte kan förlåta någon som har gjort oss riktigt illa. Då kanske vi blandar ihop förlåtelse med att tycka om någon. Man kan inte älska alla människor och inte ens tycka om alla. Att förlåta handlar inte om att nödvändigtvis tycka om den andre. Att förlåta handlar snarare om att inte låta negativa känslor behärska en så att man förstör sitt eget och andras liv.
När kung David skriver "Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn..." kan det syfta på att trots att kung David fortfarande hade fiender var inte det något som behärskade och förmörkade hela hans liv. Han såg så tydligt allt det goda som Gud gav honom att fiendernas existens inte längre var särskilt viktig.
Kung David levde nära Gud. När han själv hade syndat kände han djup nöd, men han kunde också ta emot Guds förlåtelse med glatt hjärta. Om han hade kunnat Herrens bön hade han säkert gärna bett med i "och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro."

Gud välsigne dig!

Herden - kärleksfull och sträng

Kung David står som författare till herdepsalmen. Om vi tar reda på mer om kung David kanske vi kan förstå herdepsalmen bättre. Vi kan läsa en hel del om honom i Första och Andra Samuelsboken och litet i Första Kungaboken.

Han var född i en enkel familj. Nästan det första vi får reda på om David var att han var vacker. Han såg så bra ut så att hans utseende nämns tre gånger på två kapitel. ”han var ljus och ståtlig och hade vackra ögon.” ”han ser bra ut”. Till och med Goliat tyckte att David var ”ljushyllt och vacker”. Kung David hade många hustrur och bihustrur och somliga anser att det verkar finnas en erotisk underton även i förhållandet mellan David och hans bäste vän Jonatan. (Man kan säkert argumentera både för och emot det.)
Kung David var bra att tala och sjunga: ”han vet att lägga sina ord”. Kunde sjunga och spela så att Saul kände sig lättad. David skrev många av psalmerna i den bok som nu kallas Psaltaren.
”Han är en duktig karl och en god soldat”. Han dräpte jätten Goliat utan vare sig rustning eller svärd. Kung David vann segrar över många kringliggande länder. Aldrig någonsin har landet varit så stort. Han blev så populär hans folk älskade honom.
Han var rik och hade bland annat en krona av guld och ädla stenar som vägde över 30 kilo. Han levde i lyx och överflöd.

Kung David var populär och framgångsrik – något som väldigt många människor vill vara. Överflödet i hans liv var också hans problem och olycka. Bibeln ger oss också berättelser om problemen i kung Davids liv. Hans aptit på kvinnor var så stor att han till och med såg till att Uria stupade för att få även hans hustru. En svår synd. En av kung Davids söner gjorde uppror mot sin far och försökte ta makten ifrån honom. Om man är rik, framgångsrik och populär är det också större risk att andra känner avund och försöker skada en.

I både medgång och motgång fanns Gud med David. ”Herrens ande föll över David av var sedan alltid med honom.” När David beskriver Gud som herden är det frågan om en herde som för sina får till gröna ängar och till lugna vatten, men som också hindrar fåren att gå vilse.

Gud är skaparen av allt gott, men Gud ställer också krav på oss. Kung David gick ibland vilse i sitt liv och fick göra bättring ordentligt. Så är en herde. Både kärleksfull och sträng. Ger både ris och ros.

En förälder som bara stryker sina barn medhårs skadar sina barn. Om vi tror att Gud bara stryker och medhårs och tröstar oss förstår vi bara en del av Gud. I Guds närhet får vi växa och mogna. I sina psalmer skidrar Kung David både lag och evangelium.


I Dagen skriver Josefin Fållsten om Jesus som förebild när det gäller ett nytt sätt att leva.

Gud välsigne dig!

Herren är min Herde (nu), ingenting skall fattas mig (framtid)

"Herren är min herde,
ingenting skall fattas mig.
han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.
han ger mig ny kraft
och leder mig på rätta vägar,
sitt namn till ära." (Psaltaren 23:1-3)

När man läser herdepsalmen ser man att vissa av raderna i psalmen är skrivna i presens (nutid) och andra i futurum (framtid). "Ingenting skall fattas mig" är ett exempel på en rad som är skriven i futurum. Hur kommer det då sig att vissa rader är skrivna i framtidsform?
En möjlig förklaring är att raderna i presens är en förutsättning för att det som står i futurum skall inträffa. För att "ingenting skall fattas mig" i framtiden, måste jag först låta Herren vara min herde. Jag måste alltså låta honom leda mig med sina bud (på rätta vägar) och sitt evangelium (så att jag ger hans namn ära). Jag måste låta honom ge mig vila och ge mig tid att vila. Jag måste föras i vall på gröna ängar och både få kroppslig näring (riktig kost) och andlig näring (Guds ord). Då kan jag förvänta mig att "ingenting skall fattas mig".
Naturligtvis måste jag också ha riktiga förväntningar på vad som är ett gott liv. Om jag har alltför stora förväntningar på att göra alltför mycket, köpa alltför mycket, uppleva alltför mycket, då kommer jag aldrig att känna att inte något fattas mig, men då har jag å andra sidan inte gått på rätta vägar.
En sund livsstil, där Gud får plats i ens liv, skyddar givetvis inte mot alla olyckor, men mot vissa felsteg i livet.

Gud välsigne dig!