Att tro med både kropp och själ

Koppen är viktig i kristen tro. Den är inte bara ett bihang till själen. I Psaltaren läser vi:
"Ljuvlig är din boning, Herre Sebaot!
Jag förtärdes av längtan till Herrens förgårdar.
Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden." (Psaltaren 84:2-3).

Vi läser om en människa som länge längtat efter att komma till en kyrka. Det är inte säkert att han eller hon varit medveten om det. Det kanske bara har funnits en allmän oro i kroppen, en livskris där det har varit svårt att sätta fingret på vad det är som är fel. Den stora oron gjorde ändå att hon tog sig till templet eller kyrkan och där får både själen och kroppen jubla mot den levande Guden.
Att både själen och kroppen jublar är viktigt. I vårt samhälle tror vi ibland att "andlighet" innebär att vi förnekar kroppen. Så är det inte alls. Gud har skapat oss till andliga och kroppsliga varelser. Kroppen skall vara med när vi går till kyrkan.
* Gör korstecknet innan du går in i kyrkan för att påminna dig om att du är döpt och ett Guds barn. Samtidigt är korstecknet ett vittnesbörd till andra att du är en kristen.
* När du kommer in i kyrkan kan du gå fram till dopfunten och påminna dig om att det var där - eller i en annan dopfunt eller dopgrav - som du blev döpt och ett Guds barn.
* Knäpp dina händer under bönerna för att samla koncentrationen.
* Fall på knä under syndabekännelsen, nattvardens instiftelseord och Fader vår för att ödmjuka dig inför Gud.
* Stå upp under evangelieläsningen och kanske spontant under någon sång
* Lyft dina händer, åtminstone när du sjuger "Jag lyfter mina händer..." (Svensk psalm 238).
* Fall på knä, åtminstone när du sjunger "Och våra knän vi böjer för dig, o Jesus kär". (Svensk psalm 121:3)
* Gå fram till nattvarden, fall på knä och smaka på Kristi kropp och blod i brödets och vinets gestalter.
* Deltag i kyrkkaffet och låt dig väl smaka. Gud har lagt ned sin kärlek även i mat och dryck.

Prova gärna olika kroppsliga uttryck för tron. Självfallet passar inte alla uttryck för alla människor eller i alla församlingar, men det är bättre att prova först och sedan bestämma sig för att avstå än för att aldrig prova. När din kropp finns med i gudstjänsten då kan du med psalmisten säga: "Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden."