När Jesus valde att bli döpt av Johannes döparen var det många som förvånade sig, särskild de som visste att han var Guds son. Enligt Matteusevangeliet ville Johannes hindra honom och sade: ”Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.” (Matteusevangeliet 3:14) Rent logiskt kan vi nog hålla med Johannes. När vi blir döpta får vi syndernas förlåtelse, vi blir räddade från döde och djävulen och får evig salighet och redan här i världen får vi vara Guds barn. Jesus behöver inget av det är eftersom han redan är Gud, men det fanns ändå en orsak till att Jesus ville bli döpt. Han ville dela hela vårt liv. Han ville finnas med i våra glädjeämnen och sorger. Inte bara stå utanför och betrakta dem.
Samma val ställs vi inför. Vi kan nalka oss Jesus och kristen tro på ett ytligt diskussionsplan, och gärna samtala om frågor om det lokala kyrkorådet, biskopar, kvinnliga präster och antalet utträden ur kyrkan, utan att över huvud taget komma nära det som kristen tro handlar om.
Owe Wikström skriver i sin bok ”Att älska livet mer än dess mening” att när man lämnar den religiösa diskussionens plan och kommer in på personliga upplevelser av typen ”Vad tror just du på och varför?” då märker man en genans som gör vanligtvis snacksaliga människor blyga och får dem att irra med blicken. Samtal får en tyngd när man är djupt personlig.
Genom att bli döpt visade Jesus att han inte ville stå utanför människors liv för att se på och kommentera. Där är han en förebild för oss. Kristen tro handlar om mig och dig och våra liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar