Älska och frukta

När Martin Luther lägger ut tio Guds bud i lilla katekesen återkommer uttrycket "Vi skall frukta och älska Gud" t.ex. i utläggningen av första budet: "Vi skola frukta och älska Gud över allting och sätta all tro och lit till honom."Många människor i vår tid har svårt med uttrycket "gudsfruktan". Att Gud är kärlek är något man gärna talar om, men inte att vi både skall älska och frukta Gud.
I Femte mosebokens femte kapitel läser vi om hur folket först får ta emot budorden en andra gång. Folket verkar känna både skräck och glädje inför att Gud uppenbarar sig. De säger till Mose: "Gå du fram och lyssna till allt vad Herren, vår Gud, säger. Tala sedan om för oss allt vad Herren, vår Gud, har sagt till dig, så skall vi lyssna och lyda." (5:27)

Räcker det då inte med att känna kärlek till Gud och känna sig älskad. Måste man frukta Gud? Det beror på vad man menar med fruktan. I det här fallet betyder inte fruktan rädsla, utan djup respekt. Gud har en sådan auktoritet att vi känner djup respekt för honom. Det är det som kallas gudsfruktan. Samma djupa respekt kände människorna kring Jesus. Knappast någon var oberörd. Några blev upprättade, andra oroade, åter andra väckta. En del blev fientligt inställda till Jesus.

Torsten Åman tar i sin krönika i Dagen upp frågan om hur vi får reda på sanningen om Jesus. Jag menar att Jesus framstår som sann när vi känner hur han genomskådar oss och säger sanningar om oss. Det föder både kärlek och respekt. Därför älskar och fruktar vi Gud. Därför kan vi både respektera och älska Jesus.