Under, helande och styrka i svåra stunder

Jesus verkar ha varit en person med ganska bestämda åsikter i många frågor, men det finns åtminstone en fråga där det verkar som om Jesus verkligen tvekade. Det är frågan om tecken och under. "Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte." (Johannesevangeliet 4:48).
Jesus var kluven till under. Det finns talrika berättelser om hur Jesus botar sjuka och till och med upptäcker döda. Genom sina under visar Jesus sin auktoritet och visar att en ny tid var på väg. Ändå hade Jesus inte uppdraget att hela alla sjuka i världen.
En nyckel för att förstå Jesu tvekan tror jag att vi har i kommande söndags gammaltestamentliga text när Naaman, den arameiske kungens befälhavare, kommer till Elisha som ber honom att bada sju gånger i Jordan för att bli frisk. Naaman blir besviken, för han trodde att Elisha skulle komma ut och ropat till Gud och fört handen fram och tillbaks över det sjuka stället. Naaman ville ha ett komplicerat helande i stället för ett enkelt.
Jag känner igen mycket av Naamans beteende från vår tid. Människor lägger ned tid och möda på helande med kristaller, auror och andra nyandliga företeelser, när kristen tro i all sin enkelhet kan betyda så mycket för att hela en människas liv i olika avseenden. Tron helar inte alltid från sjukdom, men erbjuder så mycket för att skapa helhet i livet. Tron i sig är mycket enkel, men det går även att fördjupa sig i den.
I sin betraktelse i Dagen citerar Liselotte J Andersson trappistmunken Tomas Merton, som använder uttrycket "hålla kvar sin själ i helvetet utan att förtvivla." När tron ger oss den stadgan i livet så att vi kan gå igenom riktigt tunga perioder då visar Jesus på allt sätt sin kraft och sin auktoritet. Helande sker någon gång genom under, fler gånger genom helande och än oftare genom kraft och livsglädje som bär även i svåra stunder.