Läkarvetenskap, förbön och helande

Att vi som kristna skall be för dem som är sjuka – och för oss själva när vi är sjuka – är en självklarhet. Jesus bad för de sjuka och det finns många uppmaningar i Bibeln att vi skall göra det. Samtidigt som vi ber för de sjuka låter vi också läkarvetenskapen göra sitt för att bota de sjuka. Människans intelligens som är en förutsättning för läkarvetenskapen är skapad av Gud. Gud har också skapat olika växter och mineraler som används för läkemedelsframställning. Alltså finns Gud med både i helande genom förbön och i helande genom medicin. När man gör experiment med nya läkemedel brukar man – om jag förstår rätt – använda placeboläkemedel. Några patienter får sockerpiller och man ser om det är läkemedel eller tron att man får läkemedel som bidrar till botandet. Och det visar sig att i vissa fall blir även de som har fått placebo friska. Vi som är kristna kan nog se en likhet mellan placeboeffekten och att Gud ibland helar människor genom tron. Gud har i skapelsen lagt ned läkande krafter i våra kroppar. Både förbön och placeboeffekten lockar fram dessa helande krafter.

Människor som har stor vana att be för sjuka brukar vara eniga om att förbönen verkligen har en effekt, men på olika sätt. När vi ber för en människa kan det ibland leda till under. Någon blir botad. Sådana här underverk är ganska sällsynt. Desto vanligare är helande. Vi läste i dagens episteltext i Andra Korinthierbrevet: ”Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader, barmhärtighetens fader och all trösts Gud. Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt. Ty liksom vi har fått en riklig del av Kristi lidanden får vi också riklig tröst genom Kristus”. Det innebär att vi måste vara beredda att först själva ta emot hjälp och förbön från andra. Det rustar oss att sedan be för andra.