Fetma, frosseri, fasta och fest

Kommunpolitikern i Uppsala som föreslår en speciell skatt för feta har satt igång en ny debatt om fetma som hälsoproblem. (Svd)
Ända sedan fornkyrkan har frosseri räknats som en av de sju lasterna eller dödssynderna: Högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och likgiltighet.
När dödssynderna formulerades sågs fetma inte som ett hälsoproblem, utan snarare som ett andligt problem. Det är medelvägen som är den goda vägen. Att äta är nödvändigt, men att äta för mycket innebär att man förlorar kontrollen över ett område i livet.
Kyrkan har sedan länge rekommenderat fasteperioder som ett sätt att lära sig att få kontroll över fastan. I kyrkans liv har t.ex. påskfastan (fyrtio vardagar före påsk) och adventsfastan (hela advent) varit sådana perioder. Länge gällde det i katolska kyrkan att man inte fick äta kött på fredagar. Den regeln slopades på 1960-talet, men nu höjs röster för att den borde återinföras. Vi behöver återupptäcka fastan i kyrkan i dag. Den som inte vill vänta till påskfastan kan börja redan efter trettondedag jul, men inte tidigare. Högtiderna skall firas. Festen har sin självklara plats i det kristna livet, liksom fastan. Kristen fasta innebär ju för övrigt inte att man helt avstår från mat utan att man äter enklare. Jesus uppmanar oss för övrigt att ta emot det vi blir bjudna på när vi är gäster. Fasta måste alltid vägas mot artighet. "Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, ät då det som sätts fram." (Lukasevangeliet 10:8)

Det finns också en annan punkt där kyrkan borde göra bättring. I många församlingar finns en kultur som innebär att man ofta äter kaffebröd i olika verksamheter under hela veckan. Här släpar kyrkan efter samhället och borde göra bättring. Kanske kaffebrödet skulle kunna begränsas till söndagens kyrkkaffe och särskilt festliga tillfällen.