tisdag 13 juli 2010

Guds och vår helighet (Sjätte söndagen efter trefaldighet, Årg 1, GT)

Det finns människor som tvivlar på att det som de gör har någon stor betydelse. De kan känna det som om det inte spelar någon roll vad de gör eller vad de ägnar sitt liv till. De kanske plågas av mindervärdighetskänslor och tänker sig att mer lyckligt lottade människor säkert kan göra något av sina liv, men vad de själva gör spelar mindre roll. Många drabbas av mindervärdighetskänslor under en del av sitt liv, t.ex. under tonåren när man kanske i allt för stor utsträckning jämför sig med andra. För många kommer sådana här känslor då och då under livet.
Gud tycks inte ta någon hänsyn till våra känslor av att vara obetydliga när han säger: "Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig (Femte Mosebok 19:2). Gud är oerhört optimistisk. Han räknar med att vi är ett Guds folk som tillhör honom och att vi genom att tillhöra honom och hålla Gud högt är just ett Guds folk som står i en särskild relation till honom.
Men Gud kräver också något annat av oss: lydnad till Guds lag. "Du skall inte tilltvinga dig något av din nästa eller beröva honom något..." (v. 13) Det ena budet följer på det andra i verserna som följer uppmaningen att vi skall vara heliga. Listan på bud stegras i vers 18: "Du skall älska din nästa som dig själv. Jag är Herren." Någon har räknat ut att den versen finns i mitten av torahn, som de fem mosebäckerna kallas på hebreiska. Just därför är versen en sammanfattning av det som moseböckerna vill framföra. Vi skall hålla Gud som Gud och älska vår nästa. Vår "nästa" betyder för övrigt just de människor som vi har i vår omgivning.
Gud är gränslöst optimistisk när det gäller oss. Han vill ha med oss att göra och han tycker att det sätt vi bemöter varandra på är viktigt. Han har inget till övers för våra eventuella mindervärdighetskänslor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar