Hur vi bemöter motstånd mot kristen tro (Sjätte söndagen efter Trefaldighet, 2 årgången, episteln)

Allt fler kristna i Sverige börjar känna ett stort motstånd mot den kristna tron från inflytelserika personer i landet. Personer med hög befattning inom politiska partier och inom massmedia uttalar sig kritiskt mot kristen tro. Sårande uttalanden sprids även i bloggar och på annat sätt. Ofta sägs det att kritiken riktas mot "religiösa extremister". I själva verket riktas den mot alla som försöker ta sin kristna, muslimska eller judiska tro på allvar.
Bland svenska sekulariserade intellektuella finns många som är nervösa för den kristna tron och som därför inte riktigt vet hur de skall reagera när människor finnser glädje och trygghet i tron eller när vi som är kristna tror att Jesus kommer med sanningen.
De allt fler kritiska uttalandena, hoten att flytta skolavslutningar från kyrkor om några kristna inslag förekommer, gör oss kristna medvetna om att det är en allt hårdare attityd mot kristen tro.
Vi bör påminna oss om att kristna i alla tider har fått stöta på motstånd. I nya testamentets kanske äldsta bok, Första Thessalonikerbrevet, skriver Paulus: "Tidigare hade vi, som ni vet, plågats och förödmjukats i Filippi, men vår Gud gav oss mod att predika hans evangelium för er trots hårt motstånd. Bakom våra förmaningar ligger inte villfarelser, orena motiv eller bedrägliga avsikter. Gud har funnit oss värdiga att anförtros evangeliet, och därför talar vi som vi gör; det är inte människor vi vill vara till lags, utan Gud, som pröver våra hjärtan." (2:2-5).

Vår uppgift är alltså inte i första hand att vara människor till lags, utan att vara trogna evangeliet, som Gud har anförtrott oss. Tänker vi på det ger Gud oss modet att stå för evangeliet trots hårt motstånd. Det innebär inte att vi skall låta dem som kritiserar den kristna tron vara hur oförskämda som helst. Vi bör lära oss mer om tron för att kunna bemöta den onyanserade kritik som vissa människor framför. Viktigt är då att vi inte själva är lika onyanserade. Ibland kan vi välja att tiga inför kritiken. Andra gånger kan vi bemöta den, med då skall vi göra det med lugn och med kunskap.