Att jubla och att konsumera - två försök att nå lyckan (Kristi förklarings dag, Psaltaren 89)

När man har nått en viss grundläggande nivå i levnadsstandard, när man inte längre behöver riskera att svälta eller riskera att någon av ens närmaste rycks bort av krig eller sjukdom, finns det inte längre någon tydlig koppling mellan än högre levnadsstandard och ökad lycka. Med andra ord: När man redan har det ganska bra blir man inte ändå lyckligare bara för att man konsumerar ändå mer. I stället leder högre konsumtion ofta till stress och problem. Det är bara jobbigt att bestämma vad man skall konsumera när man redan har allt man behöver.
En psalm i Psaltaren, skriven av någon som heter Etan, svarar på frågan vad vi skall göra för att bli lyckligare. "Lyckligt är det folk som vet att hylla dig, Herre, de får vandra i ditt ansiktes ljus (Psaltaren 89:16).
Små barn brukar kunna hjälpa oss att återupptäcka små glädjeämnen. Ett litet barn kan fascineras av en insekt, en vacker sten eller en blomma. Plötsligt upptäcker vi vuxna att vi också bli glada över att se Guds små under i världen. Det är det versen i Psaltaren handlar om.
Men versen handlar också om att människor samlas för att tillsammans sjunga och jubla över Herren. När vi samlas i gudstjänsten för att tillsammans lovprisa, sätter vi igång helande och läkande krafter som inte bara skapar lycka, utan också ger oss en sundare syn på livet. Vi får fortsätta vår livsvandring i Guds ansiktes ljus. Det är ett helt annat ljus än det tillfälliga ljus som ytterligare konsumtion eventuellt kan ge för en kortare stund.