Nya chanser åt dem som har syndat (Nionde söndagen efter trefaldighet, tredje årgången, evangeliet)

Vi lever i en hård tid. Den som gör bort sig och är känd blir ofta hårt dömd och uthängd av massmedia. Det gäller i synnerhet sådana förseelser som i tidsandan anses vara förkastliga. Den som inte är känd kan bli hånad och kritiserad i umgängeslivet.
En fråga vi måste ställa oss är hur vi behandlar människor som har blivit uthängda och förnedrade. Deltar vi i smutskastningen och skvallret? Eller ger vi den människan en ny chans?
Jesus förvånar många när han berättar berättelsen om den ohederlige förvaltaren. (Lukasevangeliet 16:1-13) Det handlar om en förvaltare som var misstänkt för att ha förskingrat sin herres egendom. Innan herren hinner ge honom sparken passar han på att skriva ned skulderna för några som var skyldig herren pengar, så att dessa skulle bli positivt inställda till honom och behandla honom väl när han i framtiden skulle mista sin tjänst.
Utan tvekan var den oherderlige förvaltaren en brottsling. Han hade brutit mot det sjunde budet "Du skall inte stjäla" och han fortsatte att bryta mot det när han förstod att han skulle riskera att få sparken.

Det överraskande slutet på berättelsen är att Jesus tar den ohederlige förvaltaren i försvar: "Använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon slämnar er i sticket" (Lukasevangeliet 16:9).

Det står faktiskt inte i bibeln att den här berättelsen är en liknelse. (Ordet liknelse står bara i rubriken som är tillagd senare.) Kanske var det så att det här var en sann berättelse som Jesus hade hört, och att han därför kände sympati för den ohederlige förvaltaren. Varför vet vi inte helt säkert. Kanske för att förvaltaren redan hade fått lida tillräckligt mycket för det han hade gjort. Kanske fanns det någon annan anledning.

Av det här kan vi lära oss att vi inte alltid känner till alla fakta om sådatn som har hänt. Därför är det ofta en god ide att vi inte har så bråttom att tycka. Vi behöver inte bestämma om vi tror att en människa är skyldig till det hon anklagas för eller inte. Även om vi är helt säkra på att någon är skyldig behöver vi inte tala illa om denne.

Att tiga eller att säga emot när någon förtalas är en god gärning. Särskilt när man inte helt säkert vet vad som har hänt.