Att få distans till sitt lidande

Livet kan ibland växla snabbt från lycka till olycka. Vägen från olycka till lycka är ofta längre och kräver tid och ansträngning.
Praktiskt taget alla människor får för eller senare vara med om en svår period i sitt liv. När man kommer ut ur den perioden är man sargad, men också en erfarenhet rikare. Den erfarenhet man har kan vara till hjälp för andra människor.
När man har hunnit få en viss distans till sitt eget lidande kan man i vissa fall hjälpa andra till en bättre tillvaro genom att berätta för andra om sin egen väg från lidande till en helare tillvaro.
Man måste dock ha vissa gränser för sitt berättande. Berättandet hör till en del av helandeprocessen. Att man över huvud taget orkar berätta om det gör en till en helare människa. En annat steg av helandet är att man får sådan distans till sitt lidande att man inte längre behöver berätta om sitt lidande. Man är fri att tala eller att tiga.
I Psaltaren 40 möter vi en människa som har fått lida. En missbrukare berättade för mig vid ett tillfälle att just den psalmen passade väldigt bra in på hans situation. "Länge väntade jag på Herren, och han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop." (v 1.). Vägen till helande är ingen lätt väg, men Gud hjälpte, om hjälpen än dröjde.
Hjälpen kom även genom bibelordet: "I bokrullen står vad jag skall göra." (v 8) Den lidande befinner sig i det skede när han gärna berättar för andra om sitt lidande och sin väg tillbaks till det normala livet: "Jag tider inte om din hjjälp, att du är trofast och räddar förkunnar jag." (v. 11).
Psalmens författare kommer dock ibland in i svåra perioder igen: "Jag hotas från alla håll av olyckor utan tal." (v 13). Tydligen finns också personer som hånar psalmens författare: "Må de rysa av skam, de som nu skrattar hånfullt åt mig." (v. 16).
Psalm 40 är bra att läsa under svåra perioder i våra liv.