Tacksamhet och måttlighet (Åttonde söndagen efter trefaldighet, psaltarpsalmen)

Man kan ibland känna en oro över hur mycket man missar. Det finns så stora möjligheter i livet. Kanske de flesta under sin ungdomstid har stora planer över allt man skall uträtta och uppleva, men tiden går och man hinner bara med en bråkdel av det man hade tänkt. Det verkar som om vissa människor har lätt att försona sig med detta, medan andra har svårare. Detta kan leda till en desperat jakt på upplevelser eller ägodelar, allt för att man skall hinna med så mycket som möjligt. Den jakten gör en stressad och orolig och kan också leda till att man missar det som är verkligt viktigt i livet.
Livet är alltför viktigt för att levas utan en plan, en strategi. En sådan plan kan hjälpa oss att välja mellan det som är viktigt och oviktigt och dessutom att njuta av det goda i livet i lagom mängd och på rätt sätt. Den viktigaste med en sådan plan är kanske att den lär oss att inse när livet är gott, när vi inte längre behöver jaga vidare, utan i stället skall konstatera att vi har det bra och skall ta vara på det goda vi har.
Psalmisten skriver:
"Visa mig, Herre, dina stadgars väg,
och jag skall följa den till slutet.
Ge mig förstånd att lyda din lag,
att hålla den helt och fullt.
Led min vandring efter dina bud,
den stigen går jag med glädje. (Psaltaren 119:33-35)"

Den livsstrategi som vi efterlyser finns redan. Den finns i bibelordet, särskilt i den kärna av bibeln som består av bland annat tio Guds bud, det dubbla kärleksbudet, gyllene regeln, lilla bibeln och så vidare.
Bibelns livsstrategi hjälper oss med just det som vi nyss efterlyste: att njuta av det goda i lagom mängd, att vara tacksamma över det vi har, att inte alltid jaga vidare, att inse att vi inte skall äga hela världen, att inse att vi inte behöver göra allt utan att vi är delar av en helhet. När vi tar till oss det kan vi tänka: "den stigen går jag med glädje".