Minskad konsumtion - en väg till andligt välbefinnande

En artikel i Svenska dagbladet handlar om en familj som har ändrat livsstil för att leva miljövänligt. Det handlar inte om att flytta långt ut i glesbygden och leva radikalt annorlunda. Nej, den här familjen bor kvar på samma plats, men undviker onödig konsumtion och flygresor.
Ibland gör vi det onödigt svårt för oss själva, när vi tänker oss att vi egentligen borde ändra livsstil radikalt och sätter målen så högt att man omöjligt kan nå dem. Följden blir att vi inte ändrar livsstil alls.

"Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den." (Första Mosebok 2:15) Gud har gett oss världen både för att använda den och för att vårda den. Det är omöjligt för oss att leva utan att alls slita på världen, men det går att träna sig i att dra ned förslitningen. Att leva miljövänligt är faktiskt en andlig träning. Minst lika andlig som bön, yoga och meditation. Varför? Därför att en miljövänlig livsstil hjälper oss att komma i balans. Många människor använder konsumtion och resor för att komma tillrätta med inre oro. När oron dövas på dessa sätt kanske man inte går till roten med det onda utan i stället dövar symptomen.

Minskad konsumtion är alltså en av de bästa andliga träningsmetiderna som finns. Gud välsigne din dag.

Att jubla och att konsumera - två försök att nå lyckan (Kristi förklarings dag, Psaltaren 89)

När man har nått en viss grundläggande nivå i levnadsstandard, när man inte längre behöver riskera att svälta eller riskera att någon av ens närmaste rycks bort av krig eller sjukdom, finns det inte längre någon tydlig koppling mellan än högre levnadsstandard och ökad lycka. Med andra ord: När man redan har det ganska bra blir man inte ändå lyckligare bara för att man konsumerar ändå mer. I stället leder högre konsumtion ofta till stress och problem. Det är bara jobbigt att bestämma vad man skall konsumera när man redan har allt man behöver.
En psalm i Psaltaren, skriven av någon som heter Etan, svarar på frågan vad vi skall göra för att bli lyckligare. "Lyckligt är det folk som vet att hylla dig, Herre, de får vandra i ditt ansiktes ljus (Psaltaren 89:16).
Små barn brukar kunna hjälpa oss att återupptäcka små glädjeämnen. Ett litet barn kan fascineras av en insekt, en vacker sten eller en blomma. Plötsligt upptäcker vi vuxna att vi också bli glada över att se Guds små under i världen. Det är det versen i Psaltaren handlar om.
Men versen handlar också om att människor samlas för att tillsammans sjunga och jubla över Herren. När vi samlas i gudstjänsten för att tillsammans lovprisa, sätter vi igång helande och läkande krafter som inte bara skapar lycka, utan också ger oss en sundare syn på livet. Vi får fortsätta vår livsvandring i Guds ansiktes ljus. Det är ett helt annat ljus än det tillfälliga ljus som ytterligare konsumtion eventuellt kan ge för en kortare stund.

Lagom levnadsstandard ger största lyckan (Inför midsommardagen)

Vetenskapliga undersökningar visar att tillräckligt med mat och dryck samt en viss minsta levnadsstandard är nödvändigt för att vi människor skall vara lyckliga. Om levnadsstandarden höjs ytterligare leder det däremot inte till någon ökad lycka utan till ökad stress.
De här intressanta uppgifterna publicerades redan 1969 av Staffan Burenstam-Linder i boken Den rastlösa välfärdsmänniskan. Redan Jesus antydde samm a sak när han sade: "Bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna?" (Matteusevangeliet 6:25)Som alltid när man läser bibeln är det viktigt att tänka sig in i situationen. Vilka var det Jesus talade till? Det var knappast några svältande som fick det här budskapet. Då hade nog Jesus uttryckt sig annorlunda. Det var troligen människor som inte behövde svälta, men som ändå hade en levnadsstandard långt under vad vi har i Europa i dag. Redan då varnade Jesus de rastlösa välfärdsmänniskorna att vara alltför fixerade vid föda och kläder.
Begreppet "de sju dödssynderna är väl känt". Vanligtvis brukar man räkna in följande dödssynder:
1.Högmod
2.Girighet
3.Vällust
4.Avund
5.Frosseri (inklusive dryckenskap)
6.Vrede
7.Lättja (likgiltighet)
Alla människor måste kämpa med dödssynderna. Alla människor har en del av var och en av de sju och kan vi bara hålla var och en av de sju på rätt nivå är det inte någon synd. Då kan vi i stället tala om de sju glädjeämnena eller de sju behoven. Varje människa behöver t.ex. få känna stolthet över någonting. Om det blir för mycket förvandlas stoltheten däremot till högmod, och högmodet skadar både en själv och andra eftersom det leder till strider, oförsonlighet och hat. Så kan man resonera om var och en av de sju. I rätt mängd är den ett behov och ett glädjeämne. I för stort mått ett problem.
Överdrivet behov av mat hör till frosseriet, överdrivet ingtresse för kläder till högmod eller till vällust om kläderna är en del av ett erotiskt spel.

Ingen människa har problem med alla dödssynderna. Vanligtvis brukar man hålla de flesta på plats men ha problem med en eller två. Ett bra sätt att pröva sig själv är att stryka dem i listan som man är helt säker att man inte har problem med. När en eller två finns kvar - då vet man var man skall sätta in kampen.

Och om vi vinner kampen kanske vi kan bli som himlens fåglar och som ängens liljor - som dem som Jesus ställer upp som ideal.

Den gode herden och materialismen (Tredje söndagen efter trefaldighet)

Vi lever i en materialistisk tid. Aldrig någonsin har människor ägt så mycket materiella tillgångar som vi i vår tid. Jesus säger: "Om någon av er har hundra får och tappar bort ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter det borttappade tills han hittar det?" (Lukasevangeliet 15:4). Skulle vi i vår tid göra på samma sätt mannen i Jesu liknelse? Eftersom fåren är levande varelser kanske svaret är ja. Om vi däremot hade tappat bort ett av hundra klädesplagg, en av hundra böcker, en av hundra platsleksaker eller en av hundra prydnadssaker kanske vi skulle tänka att tiden vi förlorar på att leta kostar mer än att köpa nytt. Eller också blir vi anhängare till andliga läror som gör det till en god gärna att kasta bort.
Är det kanske så att överkonsumtionen gör att vi riskerar att få svårare att förstå Jesu liknelse. Kan vi riktigt förstå hur Gud anstränger sig föra att hitta syndaren? Eller kanske kontrasten hjälper oss att förstå. Gud är inte någon som sliter och slänger människor, som vi gör i vår intensiva konsumtion. Gud är något annat. "På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig" (Luk. 15:7).
Materialismen har ändå gett oss en till sak vi behöver omvända oss i från.