Det finns en aftonbön för barn som är oerhört mycket använd i Sverige:
"Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går,
du förbliver, Fader vår."
Bönen används både av barn och vuxna, både i familjer som är praktiserande kristna och i familjer som har en mer svag relation till kyrkan och till kristen tro.
Ordet "barn" är i själva verket ett ord med minst två betydelser. Det kan betyda en "ung människa", men det kan också betyda "avkomling". En åttioåring kan vara barn till en hundraåring. Barnens bön är så slitstark därför att ordet barn i bönen kan tolkas just på dessa två olika sätt.
I ordets andra betydelse handlar det om att vi är "Guds barn". Vi har en sådan relation till Gud som ett barn har till en god förälder. Förtroendet rubbas inte även om livet inte alltid är så enkelt och vi ibland gör våra snedsteg. Barnet kan ibland vända sig bort från sig förälder, men förhållandet består i alla fall.
"Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus; ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus." (Galaterbrevet 3:26-27; 1917:års översättning.)
Som vuxna har vi ibland en tendens att göra tron mer komplicerad än den egentligen är. Kristen tro handlar inte om att hålla ett antal påstående för sanna. Tron handlar om att ha ett förhållande till Gud, vår himmelske Far. Därför heter det också: "Du förbliver, Fader vår."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar